Kents nya: Ditt synthbögsjag och jag undrar vem det var...

Jag har *host* fått tag på Kents nya skiva "Tillbaka till samtiden". Och äntligen, får man väl säga, fjärmar de sig från svenne-arenarocken. De har aldrig låtit mer som Depeche Mode i mina öron. Jag tycker inte det låter nåt vidare, men det är kul att de förnyat sig lite och att de nu inte längre kommer vara "större än någonsin", både för vår och deras skull.

Det finns ingen som kan får ord som "cykelställennnn", och "nittitrrreee" att låta så klangfulla och poetiska som Jocke Berg, en riktig vardagskonsonantekvilibrist som får T:na att låta feta i texterna.

Bäst: "Columbus".

Andra bloggar om: Kent, Tilllbaka till samtiden, recension, musik, text, Jocke Berg, Columbus, Depeche mode, synthare

Jackson Browne måste varit 100 år gammal när han föddes

Likt en pojkaktig tidlös låtskrivardruid har Jackson Browne hållit på och betraktat världen, sig själv och sina förhållanden från ett moln av lätt distanserad melankoli i över 40 år. "These days" skrev han enligt egen utsago när han var 16. Och det är verkligen helt häpnadsväckande och obegripligt att man ens kan försöka jämföra då och nu när man är 16 och dessutom lyckas med det utan att det blir hopplös pekoral. "I've been losing for so long", det låter som han haft ett Tom Waits-tufft decenium nånstans mellan 25 och 50, men i själva verket är det troligare att det handlar om en dålig svit i skitgubbe i nån polares föräldrars gillestuga.

Nico (den +180 cm långa tyska Andy Warhol-starletten som sjöng med Velvet underground och som lite otippat inte dog i en överdos på 70-talet, utan i en cykelolycka på Ibiza 1988) spelade 1967 in en mer känd version av låten. Den version som för övrigt fick en revival i Wes Anderson-filmen "Royal Tennenbaums" år 2002.

Browne gav inte själv ut "These days" förrän på hans andra skiva "Everyman", som släpptes först 1973. Han spelar dock gitarr även på Nicos inspelning, men Andy Warhol lät honom inte spela akustisk gitarr, utan elgitarr eftersom det var mer "modernt". Läs mer om låtens historik här, eller bara lyssna och njut.
1964 måste Jackson Browne varit om inte världens äldsta, så i varje fall världens mest nostalgiske och melankoliske 16-åring när han skrev:

Well I've been out walking,
I don't do that much talking
These days, These days.

These days I seem to think a lot
about the things that I forgot to do,
And all the times I had the chance to.

And I had a lover,
but it's so hard to risk another,
These days, these days.

Now if I seem to be afraid
to live the life that I have made
in song.
Well it's just that I've been losing
for so long.

Well I'll keep on moving (moving on)
Things are bound to be improving
These days, One of these days.

These days I'll sit on cornerstones
and count the time in quarter tones
to ten.
Don't confront me with my failures,
I have not forgotten them.


Andra bloggar om: musik, Jackson Browne, These days, Nico, Royal Tennenbaums, Wes Anderson, Andy Warhol, 1973

Sirius - Teddy Lucic 2-3

Ibland lär han gå omkring på gatorna som en vanlig människa, som vilken travkusk som helst. Men så tar han på sig Häcken-tröjan och blir Teddy Lucic. Ikväll var han i Uppsala. Han låg bakom 0-2. Sen invaggade han Sirius i falsk säkerhet innan han än en gång smög upp från sin defensiva mittfältsroll och distinkt tryckte in 2-3 på en s k "snabb omställning".

Om Teddy går på krogen tror jag att han dricker mjölk och när bartendern säger till honom att hundar är förbjudna svarar han:

- Det är ingen hund. Det är en varg.

Andra bloggar om: fotboll, teddy lucic, legend, uppsala, sirius, häcken, superettan, studenternas

Federline vill fortsätta spruta

Skönt att vi (och Afghanistan) har en så briljant tänkande maktfaktor som Federline som tar tag i de tunga politiska frågorna. Ur ledare i GT idag:

"Förbudet mot att spruta champagne borde ha varit den droppe som får förmynderibägaren att rinna över. Nu får det vara slutpekat, slutpetat och slutförbjudet. Lägg ner Folkhälsoinstitutet!"

Mycket kan han tåla. Men att inte få spruta champagne? Nä nu jävlar i min låda! When the going gets tough, the tough gets going, tänker Federline. We gotta fight for our right to paaaarty. Och så hasplar han, tillsammans med en Timbro-broiler, ur sig lite skönt stureplansdoftande frihetsinskränkningar som de av nån anledning anser att just Folkhälsoinstitutet (FHI) är direkt ansvariga för, t. ex.:

Om man inte på valfri lokal kan få spruta champagne på sig själv, sina med- och motmänniskor kan man aldrig till fullo uppskatta att man lever i ett fritt demokratiskt samhälle.

Om man inte kan få beställa ett helrör och supa sig själv eller nån småtjej/kille i sällskapet till nedkissningens och samtyckesvåldtäktens rand, är livet då värt att leva?

Och om man inte kan få tända sin dominikanska cigarr efter middagen och få blåsa stinkande rök i den lågutbildade personalens arbetsmiljö, är det då en existens värd namnet?

Undra hur de irakiska flyktingar, som Federline inte tycker kommer från en krigssituation utan vill skicka tillbaka, ser på de här kriterierna för demokrati, livskvalitet och frihet?

Är dessutom förvånad över Federlines syn på att FHI skulle vara en så maktfullkomlig institution att de själva kan ändra lagstifting och skatter (på t ex snus). Vad är i så fall riksdagsledamöters funktion? Att skriva fåniga debattartiklar? Att driva salladsbarer? Att delta i plojdebatter? Att snorta kola och ångra sig offentligt i förebyggande syfte? Och det betalar vi skatt för. Om ämbetsverken själva fattar de politiska besluten är väl det snarare ett tecken på att sittande regering är både impotent och inkompetent. Vem är det som ska läggas ner egentligen?

F-n om FHI hade haft sån makt, som du påstår, så hade de säkert lagstiftat och tagit fram incitament så att folk skulle äta nyttigare och då kanske till och med du hade klarat av att driva den där salladsbaren?

Lägg ner Federline och andra plojpolitiker!

Andra bloggar om: Federley, folkhälsoinstitutet, FHI, stureplan, stureplansperspektiv, stureplansproblem, spruta, champagne, salladsbar, centerpartiet, politik, politiker

Ryan Adams 20 november på Chinateatern

Jag har biljett och när jag hör det här är jag väldigt glad för det:

The sun also sets (live), Herbst theatre, San francisco July 23, 2007

Vi ses på China?

Tack till yougottroublevvv för klippet.

Andra bloggar om: Ryan Adams, musik, konsert, Chinateatern, The sun also sets, live

Elvis - Trying to get to you '68 comeback special

300 år sen Linné föddes, 30 år sen Elvis dog - en tillfällighet?Bästa låten i bästa versionen. (Egentligen är Blue Christmas från den här konserten ännu bättre, men det är inte riktigt säsong och låtar om jul kanske inte ska låta som om sångaren vill sätta på allt som rör sig.)

Ett tag fick jag inte tycka om Elvis för att det stod i en artikel i tidningen ETC att han åkt till Vita huset och pratat med Nixon för att be honom ta hand om "the negro problem". Vet inte om Johan Ehrenberg fått tillgång till Nixons tejper för att få reda på vad samtalet handlade om. Själv kände jag väl att det Elvis gjorde för integrationen genom att blanda svart och vit musik borde vara mer betydelsefullt än vad han gjorde under en pyjamasklädd snedtändning på 70-talet. Därför blev jag glad när jag läste i Elvis-kännaren Birger Schlaugs blogg att:

"Och mot alla förväntningar drar Presley ner till Memphis svartaste delar och tar in i en skabbig studio som hans manager inte skulle sätta sin fot i. En kamp blir det när han vill spela in In The Ghetto, det passar inte in i bilden av den vite tönt som Hollywood skapat. Mer än tio år tidigare hade Presley chockat den amerikanska Södern genom att, som ensam vit, vandra in på en svart klubb i Memphis, mitt under en radioutsändning. Södern på den tiden var uppdelad i vitt och svart - rasismen var regel, inte undantag."

Sen kan det aldrig bli rock n' roll för mig att det tidigare språkröret för Miljöpartiet kuskar runt med en Elvis-influerad föreställning, döpt som en sämre Göteborgs-vits och vars intäkter går till att köpa getter till kvinnor i Uganda. Det kanske är bra, men det är inte rock n' roll. Birger, som likt Göran Persson och Johan Ehrenberg, jobbar som "kommunikationskonsult", förstår säkert att det är svårt att bygga det varumärket så att det inte låter som ett småtöntigt koncept. Kanske kan den här ramsan vara nåt? "Bildt är disco, Birger är rock n' roll." Jag bjussar på den.

Andra bloggar om: Elvis Presley, Birger Schlaug, Johan Ehrenberg, musik, rasism

The Darjeeling Limited - Wes Anderson

Man blir glad. Musiken: The Kinks.

Tack till http://stanley5.blogspot.com/ för klippet.
Andra bloggar om: film, Darjeeling limited, Wes Anderson, The Kinks, musik, Owen Wilson, Adrien Brody, Indien, tåg

Valencia vs Elfsborg = Tim Witherspoon vs Lillen Eklund

Andra bloggar om: valencia, elfsborg, mestailla, champions league, käftsmäll, knock out

Chris Penns karriärcoach

Flippade runt bland kanalerna på TV:n när jag inte kunde somna i veckan. En av kanalerna visade Footloose. Skulle gärna se pitchen till den filmen. - Kevin Bacon flyttar till en håla och dansar och det är liksom lika med revolt. Jag kan ju förstå att det funkade på 50-talet. Men hur uptight måste USA varit under 80-talet, för att det här skulle bli en hit bland kidsen?
Och så tycker jag att jag känner igen snubben Kevin Bacon lär dansa i ett sånt där klassiskt 80-tals montage där någon i filmen måste träna upp sig och det måste se ut att som han verkligen anstränger sig (sensmoral: hårt jobb lönar sig), men det finns bara fem minuter av filmen avsatt till det. Men det är väl inte...? Jo, det är det. 20 år senare dog han och såg ut så här:Det finns nåt att lära där. Jag vet inte vad, men nåt. Han fastnade inte i dansfilmsfacket i varje fall, Chris Penn.

Andra bloggar om: film, karriär, coach, footloose, chris penn, kevin bacon, reservoir dogs, short cuts, plus meny

- Det ser bra ut, säger Robert Kronberg...

Det finns ett djup/förnekelse i den analysen, som inte är helt lätt att ta till sig.

Andra bloggar om: friidrott, DN-galan, Robert Kronberg, optimism, analys

Harmoniska människor

Andra bloggar om: harmoni, väteperoxid,

Fredrik Ljungberg, svensk, engelsk och nordkoreansk sportjournalistik

Fredrik Ljungbergs nya klubb West Ham har spelat träningsmatch mot Roma (2-1). Svenska och engelska tidningar rapporterar:

Expressen skriver (under rubriken "West Hams nya favorit"):
"Publiken på Upton Park i West Ham har fått en ny favorit. Fredrik Ljungberg satte fart på West Hams spel och fick stående ovationer när han gick av planen i andra halvlek. "

The Guardian skriver:
"A Ljungberg dart down the right was found by Bellamy, who bustled into the area for the return. It was a rare glimpse of the energy that makes the Swede such a positive force when fit. Here, he was a marginal figure and when he took his leave after 75 minutes, West Ham fans were left to wonder which version of the player they have bought."

Enligt Nordkoreansk media gick Kim Jung Il runt sin första golfrunda någonsin på 38 slag.

Andra bloggar om: sportjournalistik, journalistik, fotboll, fredrik ljungberg, hejarklack, kim jung il, perspektiv, enögdhet, relativism, objektivitet