Indianen i Village people ringde...

... han vill ha tillbaka sin bandmedlem "Bikern" nu.

Klusterbombs-Calle har redan betonat hur viktigt det är med discodans i fredsprocessen. Det verkar av annonsen ovan att döma ha översatts i praktiken. Man riktar rekryteringen mot en ny målgrupp. Jag tror inte jag har sett nån försöka se så gay ut sen Jim Carreys toalettscen i the Cable guy. Tur att han har ett vapen för att hålla urinvånarna i bakgrunden i schack. Hjälm behöver han tydligen inte. Hotet kanske inte är överhängande. Oj vad han ska hem och bädda säck på logementen nu.

Försvarsminister Odenberg hakar på, skakar på höfterna och pekar ut mot Sveriges unga män i en svepande rörelse och säger:

Young man, there's no need to feel down.
I said, young man, pick yourself off the ground.
I said, young man, 'cause you're in a new town
there's no need to be unhappy.
Young man, there's a place you can go.
I said, young man, when you're short on your dough.
You can stay there, and I’m sure you will find
many ways to have a good time.

It's fun to stay at the Försvarsmakten.
It's fun to stay at the Försvarsmakten.
They have everything for you men to enjoy,
You can hang out with all the boys .
..It's fun to stay at the Försvarsmakten.
It's fun to stay at the Försvarsmakten.
You can get yourself cleaned,
you can have a good meal,
You can do whatever you feel...

Young man, are you listening to me?
I said, young man, what do you want to be?
I said, young man, you can make real your dreams.
But you got to know this one thing!
No man does it all by himself.
I said, young man, put your pride on the shelf,
And just go there, to the Försvarsmakten.
I'm sure they can help you today.

It's fun to stay at the Försvarsmakten.
It's fun to stay at the Försvarsmakten...

Andra bloggar om: Försvarsmakten, vapen och ammunition, rekrytering, gay, disco, Village people, fredsprocess, Nordic battle group

Inte så Torsk på Tallin

En helg är man i Tallin, några veckor senare är det upplopp. Inget ställe man "måste" åka till precis. Lite Visby-känsla i den gamla stadskärnan, fritidsgårdsdekor på barerna, mycket svarta mercor, mycket skinnjacksbeklädda killar med framåtkammfrisyr, mycket medeltidsnostalgi, mycket saxofonrunkarkjazz, mycket karaokesjungande engelsmän, mycket 80-talsrock och framför allt: mycket kall vind. Nja... blev inte så torsk på Tallin. Å andra sidan var vi inte på speed-dating i nån pitoresk förort, ledd av en man med kraftigt underbett i genomskinlig regnkappa.

Yo homie, bänd bort Bentleyn.

Norgefniss.

Råsa riksdag.

Kavorka.

Tallin skyline - molnen tornade redan upp sig olycksbådande.

I am too sexy for my Soviet union architecture.

Planetarium.

Medeltidskitsch.

Flygtid ca 35 minuter. 1,5h försening dit, 1,0h försening hem (Estonian air). Måste vara nåt slags rekord. Å andra sidan var landningsbanan, till synes, fortfarande under konstruktion.

Andra bloggar om: Tallin, Estland, weekend

Schyffert - Full like a kastrull

Det finns bara en av dig och det är du, Henrik Schyffert.
Oj vad jag garva'! Tack!
Full like a kastrull

Add to My Profile More Videos

Andra bloggar om: Henrik Schyffert, Live at Budokan, alkoholpolitik, Svenskt näringsliv, myspace, humor, Scottie Rockenfeld, konceptalbum

Discobyxchocken

"Niall Quinn's disco pants are the best.

They go up from his arse to his chest.

They're better than Adam and the Ants.

Niall Quinn's disco pants."

Ett hundratal Sunderland-fans lär ha blivit utkastade från planet hem (innan det lyfte) efter bortasegern (1-0) mot Cardiff i lördags, för att de sjöng ovanstående melodi om tidigare centertanken Niall Quinn, numera klubbdirektör. Quinn pröjsade då taxi hem från Cardiff för fansen. Det är är betydligt roligare att läsa om, än sånt här mög.

Andra bloggar om: fotboll, fans, Sunderland, Niall Quinn, disco, terrorism, flygsäkerhet, sång

1:a april - glamour

Andra bloggar om: glamour, Lassbo, Peppe Eng, häck, röv, pose, armföring, substans, prins, prinsessa, svenska hjältar, journalistik, knäck, tidsanda

Nyhetsvärdering - känsla för feeling

Man skulle vilja se vad de har för kriterier på Kanal 5/
Aftonbladets text-tv för vilka "artiklar" som skall föräras med en plats på förstasidan. Finns det nån "känsla för feeling" för vilka rubriker som inte borde hamna på bredvid varandra? Enligt bilden ovan kan jag nog säga att svaret är nej. Hur tänker de? Tänker de? "Ja, eh de två översta handlar ju om djur. Och Anna Nicole har ju alltid högt nyhetsvärde (död eller levande), såg ju också ut lite som ett havslevande däggdjur ett tag... Och Brasilien flyr ju så att säga till Vagnhärad..." Och hur tungt kan Tarotkorttolkare sponsa egentligen?

Åkte genom Vagnhärad med tåg förra året, blev överraskad över att det låg där det låg, och jag tror de hade en sån där skön "kommunslogan" (trots att det inte är en kommun) på en skylt som svischade förbi och jag roade mig med att spåna på lite slogans som jag messsade iväg. Kommer bara ihåg två:

• Come on everybody, do the Vagnhärad.
• Vagn och härad - två positiva saker.

(Jag var jätteuttråkad). Men jag kan ju (enl bild ovan) bara anta att den första på något sätt letat sig fram till Confederação Brasileira de Futebol (CBF). Troligare är det väl så att schweiziska Kentaro, som äger Brasiliens träningslandskamper, är så stillösa (hur svårlurad kan man vara om man köper TV-rättigheterna till svensk fotboll för 1,4 miljarder?) att de har fallit för något av dessa mästerverk.

Vagnhärad: Jag bjuder på den.

Andra bloggar om: Nyhetsvärdering, journalistik, Aftonbladet, Kanal 5, Brasilien, Anna Nicole, Vagnhärad, Kentaro

Tack TAW för att jag slapp Nordirland

I Tage Danielssons saga Karl Bertil Jonssons julafton så extraknäcker tonåringen Karl Bertil på posten mitt i julruschen. Karl Bertil gör inte sitt jobb enligt reglementet utan genomför sorteringen av paket enligt Robin Hoods princip "att ta från de rika och ge till de fattiga". Det får till effekt att många (o)önskade julklappar aldrig når sina egentliga adressater. Det hela uppdagas då Karl Bertil känner att det inte går för sig att ljuga på "självaste julafton", utan istället känner han sig nödgad att "rakryggat yppa sanningen". Karl Bertil tvingas då av sin stränga far Tyko, att tillsammans med honom, åka runt och be om ursäkt till dem vilkas paket han sorterat bort för att ge till mindre bemedlade människor. Turen kommer till byrådirektören HHK Bergdahl. Karl Bertil berättar för byrådirektören att han gett hans paket till "en fattig". Den förväntat vreda reaktionen hos byrådirektör Bergdahl uteblir och istället utbrister han:

Det var förbanne mej det finaste jag har hört sen jag konfirmerades!

Det bortsorterade paketet visar sig innehålla en (av morbror Artur tillverkad) tändstickstavla föreställande Bodens fästning.

Tack ska du ha, min gosse, för att vi slapp Bodens fästning! är byrådirektör Bergdahls avskedsord till Karl Bertil.

Och det är ungefär det jag vill säga till Tomas Andersson Wij (TAW) eftersom han lyckats flytta sin konsert så att den krockade med Sveriges EM-kvalmatch borta mot Nordirland. Tack ska du ha, Tomas, för att jag slapp bevittna ännu en undermålig svensk fotbollslandskamp. Och tack vare att du inte följer singer-/songwriter-regelementet så var mellansnacket, i vanlig ordning, "förbanne mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades".

Förutom fotbollslandskamp så spelade även TAW:s stora idol Bob Dylan i Globen samma kväll. Något Andersson Wij var medveten om när han inledningsvis tackade publiken som kommit trots den tuffa konkurrensen. Det var andra gången jag såg TAW och jag blev inte lika hänförd den här gången. Å andra sidan blev jag mer eller mindre knockad första gången jag såg honom live, för då hade jag knappt hört honom innan. Efter den konserten har jag införskaffat större delen av hans skivproduktion. Så jag var bättre förberedd, så att säga, den här gången, på gott och ont. Varför ska man då gå på en TAW-konsert om man har skivorna? Det finns minst tre anledningar. Den ena är mellansnacket. Det måste vara vääääärldens bästa mellansnack. Jag återkommer till det. Det andra är att upptempolåtarna ('Hälsingland' och 'Oroshjärta' t. ex) gör sig bättre live. Hoppas och tror att TAW känner det själv när han knyckigt dansar loss i sina blankputsade skor. Det tredje är att det är en fantastiskt mycket bättre och livsbejakande sysslesättning att lyssna på TAW än att se på dåliga EM-kvalmatcher. Jag ska erkänna att jag Wappade in text-tv på mobilen under dösdtunder på konserten. 1-1 efter bara en halvtimme och till slut 2-1. Konserten blev inte direkt sämre av det.

Hur var det då med mellansnacket?

Om du tänkt se Tomas den här turnén ska du nog sluta läsa nu då det riskerar bli s k 'spoilers' nedan.

Jag ska försöka låta bli att återge alla anekdoter han berättade, men jag kan inte låta bli att taffligt återge några, utan att för den skull avslöja alla geniala detaljer i berättandet.

TAW berättar, med illa dold stolthet, att kvällen innan så var han och 700 andra (mestadels män, inflikar han) på Dylan på Debaser Medis. TAW säger att han träffat sin kollega Nicolai Dunger på konserten. Dunger hade innan spelningen hoppat in i en taxi och stolt deklarerat:

- Kör mig till Bob Dylan på Medborgarplatsen!
- Jag vet inte var Bob Dylan ligger, svarade taxichaffisen på bruten svenska.

It ain't dark yet, but it's getting there, reflekterar TAW över att alla inte vet vem "his Bobness" är.

Han berättar också om hur han som 15-åring låtit sig tjatas med, av sin kompis Per, att besöka Livets ords anläggning i Uppsala. Han noterade att två busslinjer gick dit, nr 6 och nr 66 (!). En mängd små-Ulfar hade predikat hela dagen innan headlinern Uffe Ekman himself avslutat dagen. Hans predikan gick ut på att man var tvungen att göra sig av med de vänner man hade som inte följde den rätta läran, d v s Bibeln enligt Ulf. Tomas tyckte inte att det lät nåt vidare eftersom han äntligen byggt upp en vänkrets från att tidigare varit ganska ensam. Klippt i morotsröd stubb och iklädd mormors cykelbyxor från 50-talet bestämde sig Tomas för att stega fram och fråga Uffe om han verkligen var tvungen att dissa sina vänner för att de inte var renläriga. När han väl fick komma fram på audiens hos Pastor Ulf längst fram, så hade "his Ulfness" skridit ned för en trappa ("en sån som skulle kunna finnas i en Diana Ross-video") för att stanna ett trappsteg ovanför Tomas. "his Ulfness" hade där, lite ovanifrån, oavbrutet talat i tungor medan TAW försökte formulera sina ekumeniska bryderier. "Dialogen" med Uffe tar en så märklig vändning att TAW får svara på om han eller hans vänner är homosexuella eftersom de är intresserade av konst och musik. TAW återvände aldrig till Livets ords anläggning efter att ha tagit buss 6/66 tillbaka till sta'n.

Vidare liknar han Carolas deltagande och totala dominans i Melodifestivalen vid:

Det var som om Ronaldinho skulle vara med i Gothia cup.

TAW hade pratat med tjejen i BWO, som också var med i festivalen det året, och hon hade hört när Carola sagt till en av sina körsångerskor:

-Men Gud har sagt till mig att sjunga den så här!

TAW lyssnar (trots sin gudfruktighet) inte på det örat utan lägger till några mollackord och sjunger den på sitt sätt.

Vidare får vi bl. a. reda på att det finns människor, i varje fall en, som sätter på Tomas skivor för att dansa, skillnaden i frekvensen av kemikaliskt missbruk mellan Aspudden och Fruängen ur ett tonårsperspektiv, vilken typ av byggjobbare som 'Tommy och hans mamma' inspirerats av, att Tomas tror att Uppsala högar kallas för kullarna (lite gulligt av en så språksäker typ), samt att alla Tomas rådgivare och vänner har vitt olika idéer om vad han "borde" göra för att gynna sin karriär.

Han spelar höjdarna 'Blues från Sverige' (du måste klicka här och läsa historien om den låten på TAW:s hemsida), 'Du skulle tagit det helt fel', 'Ett slag för dig', 'Värmlands indianer' och en ny låt, Vitt brus. "som inte kommer bli nån hit, men den är ganska fin, enligt Tomas. Han avslutar längst fram på scen utan mic med gospeln 'Där får jag andast ut' och jag kommer på mig själv att jag kan varenda ord i texten. Det är nästan så att jag får "något religöst i blicken".

Men framför allt, återigen: Tack ska du ha, Tomas, för att jag slapp Nordirland.

Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton finner du här (hela texten).

Tomas Andersson Wijs hemsida och Myspace.


Andra bloggar om: Tomas Andersson Wij, TAW, musik, fotboll, recension, Nordirland, Karl Bertil Jonsson, Blues från Sverige, Livets ord, Ulf Ekman, Uppsala

Jonas Karlsson - vår man i Belfast

Jag hoppas ingen missade Jonas "TV-sporten" Karlssons skakande reportage från Belfast igår. Det känns alltid tryggt och kompetent när en släggkastningsexpert i extremt tajta jeans analyserar den inrikespolitiska situationen i Nordirland ståendes på en kyrkogård i Belfast. Många sportjournalister utsända till Belfast inför Sveriges EM-kvalmatch borta mot Nordirland följer hans exempel. Får mig att tänka på Tommy Bolins bevingade ord till Glenn Killing:

Piloten har dött. Finns det nån bandymålvakt som kan landa planet?

Jonas Karlsson m. fl. till Bagdad, nu!

Andra bloggar om: Jonas Karlsson, sportnytt, SVT, sportjournalistik, fotboll, Nordirland, inrikespolitik

Snällfällan fick Guldspaden

SVT:s Dokument inifrån fick Guldspaden för 'Snällfällan'. En mycket intressant dokumentär om folkpartiets omvandling under Leijonborg (läs: Johan Jakobsson) från socialliberalt (snällt) parti till mörkblått sammelsurium. Jag kommer särskilt ihåg när man frågar Lasse Leijon och Jan Björklund om varifrån man fått inspiration till sin nya politiska inriktning. Det blir liksom tyst en stund och sen kommer lite blaha-blaha om 'den svenska verkligheten'. Sedan redovisar dokumentären uppgifter om att den dåvarande partisekreteraren Torbjörn Pettersson åkt på studiebesök till Venstre i Danmark för att få tips på hur man kan göra sig av med sina politiska ideologi och istället jobba med populism och att spela på främlingsfientlighet. Först tror jag Lasse Leijon förnekade att man inom fp överhuvudtaget kände till vad Danmark var. Sen briljerar Lasse Leijon med att säga att Skåne ligger närmre Danmark än övriga Sverige. Andra då ledande folkpartister (däribland ûber-strategen Jakobsson) och tjänstemän är, tvärtemot Lasse, öppna med att man haft ett stort utbyte med danska Venstre. Ett utbyte som råkade föregå partiets kursändring. Synd att det här kom bort lite i skuggan av Jakobsson inblandning i spionskandalen. Läs mer här om Snällfällan.

Kolla på Snällfällan här.

Dokumentären finansierades med licenspengar. En finansieringsform som fp, av förståeliga skäl, är skeptisk till.

Andra bloggar om: Guldspaden, Snällfällan, folkpartiet, Johan Jakobsson, Lars Leijonborg, politik, politisk ideologi, populism, spionskandal, dansk folkeparti, smilfink, SVT, dokumentär, tv-licens

Damien Rice - Delicate, Live från Cirkus 24 mars

Jag tycker det var en bra konsert på Cirkus i lördags. En laidback version av Delicate (se video ovan) var höjdpunkten för min del. En grym version av hans lektion i fuskfranska gav han exempel på här i The professor and la fille danse (lite märkligt att han precis som Jeff Buckley verkar ha en softspot för Edith Piaff). Det bokstavligt talat akustiska introt till I remember var också mäktigt, liksom när slutet av Blower's daughter övergick till Radioheads Creep. Och en helt fantastisk version av Cannonball fick vi också. Damien har en viss självdistans till sin deppighet, men ibland vet man inte om han skojar eller är allvarlig i sina inte helt opretentiösa utsvävningar i olycklig kärlek. Den improviserade (?) texten om att inte vilja äta din tomat i låten ovan är bara ett exempel. (Var det fel av mig att fnissa? Var det ett tecken på den postmoderna tidsandan att inte kunna ta den på allvar? Eller var den till synes banala texten ett postmodernt grepp från Damiens sida?) Det var dock väldigt synd att inte Lisa Hannigan var med, för då hade konserten säkert varit ännu bättre. Hon har ju en ganska viktig roll i vissa låtar (I remember och The professor... till exempel) och saknades verkligen. Hennes röst är inte något man ersätter i första taget heller... Vad jag förstår så var hon med i början av turnén, men så på en konsert i Milano för några veckor sen, så var hon helt plötsligt inte med. Anledningen till hennes avhopp och huruvida det är tillfälligt eller inte är höljt i ett slags internetforumsspekulativt dunkel. Men konserten var som sagt bra ändå. Damien håller en "hög lägstanivå", som det brukar heta/alltid heter på idrottsspråk. Han gjorde en "gedigen insats" och "briljerade stundtals", även om jag tyckte att han "överarbetade" vissa låtar.

Jag filmade även några andra låtar, förutom 'Delicate'. De kan du hitta här (tillsammans med Ed Harcourt-klippen från konserten på Södra teatern förra året). Tyvärr satt jag för dåligt till för att filma en, i mitt tycke, helt magisk avslutande version av 'Accidental babies'. Damien introducerade den så här i a f:

"This is a song about a... I don't need to say what it's about. As always it's a bit fucking obvious."

Bara att instämma... Även om man givetvis undrar vem han tänkte på när han skrev den.

Andra bloggar om: Damien Rice, musik, konsert, Cirkus, Delicate, youtube, Lisa Hannigan, Accidental babies, Ed Harcourt

Englands förbundskapten Steve Mclaren i balans?

Så här ser han ut när han landar i Tel Aviv inför Englands EM-kvalmatch mot Israel. Det ser ut som han är ungefär ett missriktat inkast från att bryta ihop (lex Jack Nicholson i the Shining). Om han blir av med jobbet kan han alltid jobba som Jerry Lee Lewis-look-a-like.
*edit: de har ändrat bildlänken.*

Andra bloggar om: fotboll, England, förbundskapten, Steve Mclaren, Israel, Jerry Lee Lewis, psykisk hälsa

Hårdrockare mer intelligenta?

Den vetenskapliga tidsskriften Metro presenterar resultat som visar att det är så. Men snarare är det väl anti-hårdrockarna som är mindre intelligenta. Fallstudie:



Tack den vänliga själ som la upp det där klippet. Jag kommer ihåg när det sändes. Tror inte det gjorde oss kids mindre nyfikna på WASP eller att Blackie Lawless var direkt missnöjd med att det hölls TV-debatter om hans chockrock.

Andra bloggar om: hårdrock, hårdrockare, intelligens, forskning, Siewert Öholm, Anders Tegnér, Staffan Hildebrand, WASP