Damien Rice - Delicate, Live från Cirkus 24 mars

Jag tycker det var en bra konsert på Cirkus i lördags. En laidback version av Delicate (se video ovan) var höjdpunkten för min del. En grym version av hans lektion i fuskfranska gav han exempel på här i The professor and la fille danse (lite märkligt att han precis som Jeff Buckley verkar ha en softspot för Edith Piaff). Det bokstavligt talat akustiska introt till I remember var också mäktigt, liksom när slutet av Blower's daughter övergick till Radioheads Creep. Och en helt fantastisk version av Cannonball fick vi också. Damien har en viss självdistans till sin deppighet, men ibland vet man inte om han skojar eller är allvarlig i sina inte helt opretentiösa utsvävningar i olycklig kärlek. Den improviserade (?) texten om att inte vilja äta din tomat i låten ovan är bara ett exempel. (Var det fel av mig att fnissa? Var det ett tecken på den postmoderna tidsandan att inte kunna ta den på allvar? Eller var den till synes banala texten ett postmodernt grepp från Damiens sida?) Det var dock väldigt synd att inte Lisa Hannigan var med, för då hade konserten säkert varit ännu bättre. Hon har ju en ganska viktig roll i vissa låtar (I remember och The professor... till exempel) och saknades verkligen. Hennes röst är inte något man ersätter i första taget heller... Vad jag förstår så var hon med i början av turnén, men så på en konsert i Milano för några veckor sen, så var hon helt plötsligt inte med. Anledningen till hennes avhopp och huruvida det är tillfälligt eller inte är höljt i ett slags internetforumsspekulativt dunkel. Men konserten var som sagt bra ändå. Damien håller en "hög lägstanivå", som det brukar heta/alltid heter på idrottsspråk. Han gjorde en "gedigen insats" och "briljerade stundtals", även om jag tyckte att han "överarbetade" vissa låtar.

Jag filmade även några andra låtar, förutom 'Delicate'. De kan du hitta här (tillsammans med Ed Harcourt-klippen från konserten på Södra teatern förra året). Tyvärr satt jag för dåligt till för att filma en, i mitt tycke, helt magisk avslutande version av 'Accidental babies'. Damien introducerade den så här i a f:

"This is a song about a... I don't need to say what it's about. As always it's a bit fucking obvious."

Bara att instämma... Även om man givetvis undrar vem han tänkte på när han skrev den.

Andra bloggar om: Damien Rice, musik, konsert, Cirkus, Delicate, youtube, Lisa Hannigan, Accidental babies, Ed Harcourt