7 år är för sent - betygsätt spädbarn

Linda Skugge propagerar för betyg för sjuåringar, men jag skulle vilja hävda att det är för sent. Börja betygsätt barnen redan innan de föds. Hur mycket illamående orsakar barnet? Hur hårt och frekvent sparkar det? Hur bra kommunicerar barnet? Kanske kan man låta en skönhetsjury, eller en konstsimdomarpanel bedöma ultraljudet? Men det är väl inte rättvist kanske nån säger? Nej, men precis som Skugge säger: "Det är klart att det inte är rättvist! Sen när är livet rättvist? Sen när är alla barn likadana?". Livet är ju faktiskt inte rättvist ens innan det börjat.

Alltså jag tycker att om vi inte börjar bedöma barnet i späd ålder så är det risk att vi lindar in sanningen i lite gulli-gull och LURAR barnen. Årsgamla barns förmåga till kommunikation ska inte underskattas, men istället för MVG och G, så blir man nog tvungen att ha en form av belönings- och bestraffningssystem, då barnet ännu inte har fullt utvecklat lingvistisk förmåga (särskilt inte dåliga barn). En dålig prestation vid gåbordet kan ge elchocker och en bra prestation där barnet är ordentligt och lydigt kan ge 10 minuter i famnen hos valfri förälder, förlåt hos mamman ska det vara.

Sen i dagismogen ålder, kan det vara dags för barnen att skaffa sin egen mat. Den här boken "Flugornas herre", tyckte jag gav utmärkta exempel på hur barn, om man sätter lite press på dem, utvecklar sin kreativitet och ledarskapsförmåga. Barnen i boken är dock något för gamla och det är förmodligen därför de inte fullt ut lyckas anpassa sig till situationen. Men är inte det lite väl hårt? Jag undrar vad som är bäst för våra barn: att linda in dem i nåt slags skyddad verkstad, en bomullsvärld, och "lura" dem att tro att alla är lika bra på allt. Eller att helt enkelt få alla barn att känna att de duger som de är, trots att vissa är skitbra på matte och andra är skitbra på fotboll. Och vissa barn är skitbra på att skaffa mat, fånga duvor, snara harar eller vad det nu må vara. Medan andra barn kanske inte är så bra på att jaga och skörda, utan är bättre på att luras och snacka sig till att andra gör jobbet (vad man i vuxen ålder brukar kalla entreprenörskap och business-minded) och kan på så sätt byta till sig mat genom olika transaktioner, samtidigt som de kan bygga upp en stabil grund av kapital och skapa sig trygghet. De barn som äter jord, har bristande kunskap om näringsriktig kost och kommer så att säga per automatik sållas ut. Fotbollsbegåvade barn kan bli proffs redan i den här åldern, så att de slipper utveckla andra onödiga delar av sitt intellekt. Det kan annars bli svårare för andra barn att tjäna pengar på dem i framtiden.

Ja, men det blir väl svårt för vissa barn som ligger efter att klara sig? Men herregud, nu får ni väl ge er! Sen när är det meningen att det ska vara lätt?

Vilka barn blir bättre av att inte ha en aning om hur de ligger till? Vilka barn blir bättre av att det råder allmän gulli-gull-stämning? För om inte en vuxen ger ett barn en objektiv bedömning, i form av en bokstavstbeteckning, om hur barnet förhåller sig till andra barn vad gäller olika färdigheter, så kan ju inte barnet ha en blekaste aning om den är bättre eller sämre än sina klasskamrater Jeppe och Maja. Sånt märker inte barn. Om man nu inte ska ha en renodlat darwinistisk selektion, där dåliga barn slås ut, för vad kan vara mer objektivt än det? Vad kan kommunicera bättre om man är bra eller dålig på någonting? Det är direkt återkoppling på ett språk som alla förstår.

Det är mer eller mindre ett mirakel att Jag (och Linda, antar jag), som gick i en skola där man inte hade betyg förrän man var fjorton, är skriv- och läskunnig. Nej, tidigare betyg - det är nyckeln till en god utbildning och ett gott liv där våra barn utvecklas till sin fulla potential.

Förstör inte våra barn.

Kursiverade formuleringar är, tro det eller ej, "lånade" från Skugges krönika.

Andra bloggar om: Linda Skugge, betyg, skola, Flugornas herre, Socialdarwinism, utbildning