Annika Dahlströms råttor lirar pingis

Professorn och nervcellsforskaren Annika Dahlström kritiserades på DN Debatt av Agnes Wold med kollegor för att hon inte har tillräckligt på fötterna när hon påstår att kvinnor och mäns hjärnor är rejält olika rent fysiologiskt. Det som Wold & co finner än mer alarmerande är att Dahlström drar långtgående slutsatser om män och kvinnors roller i samhället på grund av dessa påstådda skillnader.

Jag har ingen direkt sakkunskap i hjärnforskning och visste inget om Dahlströms teser när jag läste Wolds debattartikel. Jag tänkte att det är säkert bara vanligt akademikergnabb. Svårt att avgöra vem som har rätt. Men när jag läste Dahlströms "svar" på DN debatt måste jag säga att jag häpnade. Jag har sällan sett någon forskare undvika så konsekvent att ens försöka gå i svaromål på väldigt konkreta frågor. Om vi använder metaforen bordtennis (varför inte?), så servar Wold & co men Dahlström tar upp en egen boll ur fickan och slår den i nät, istället för att försöka returnera.

Wold m fl. har för enkelhetens skull riktat in sig på sex (6) punkter i sin kritik, som de räknar upp enligt 1, 2, 3, 4, 5. Dahlström har för säkerhets skull numrerat sitt svar i fyra (4) punkter 1, 2, 3, 4. Redan här bör man kunna ana att svaret inte riktigt matchar kritiken. Man skulle kunna tänka sig att svar 1, borde besvara kritik 1 osv. Så är dock inte fallet, alls.

Wolds första punkt. Ja, män och kvinnors hjärnor skiljer sig åt marginellt fysiologiskt men funktionsmässigt är dock skillnaderna små. Wold ifrågasätter Dahlströms påstående att kvinnor är överlägsna män i verbal kommunikation och att män skulle vara bättre än kvinnor på matematik. Det finns inga studier som pekar på detta menar hon. Vad svarar då Dahlström på det? Man tittar, dumlogiskt rationell som man är, på hennes första punkt. Där står inget om matematik eller språk, utan om att man använder sig av funktionell magnet-resonans-imaging när man studerar hjärnor. Något Wold överhuvudtaget inte ifrågasatt. Man får leta vidare i artikeln efter ett svar. Men Dahlström bemödar sig inte att bemöta denna kritik någonstans. Det hade i s f räckt med en enkel källhänvisning, men icke. Serve-ess med andra ord.

Wolds andra punkt. Dahlströms påstående att IQ-testen är manipulerade till kvinnornas fördel är fel. Frågor som visade skillnader mellan könen uteslöts från början när man konstruerade testet. Wold påpekar också att IQ-test är en social konstruktion och inte ett biologiskt fenomen. Då tittar man på Dahlströms andra punkt. Jodå där står faktiskt något om IQ-tester. Enligt Dahlström så ändrade man testerna på 70-talet för att eliminera skillnaden mellan män och kvinnor. Och Dahlström har till och med en källhänvisning på detta. Gott så, Dahlström lyckas i varje fall fösa tillbaka bollen i en avig vinkel. Att IQ-testerna inte är av naturen givna fenomen svarar dock inte Dahlström på. Dahlström passar här också på att hävda att det finns fler manliga genier än kvinnliga. Driver Dahlström tesen att eftersom JO Waldner är svensk så är svenskar bättre än kineser på pingis generellt? Dahlströms geni-tes säger dessutom inget om dessa skillnader i genifrekvens beror på skillnader i hjärnfysiologi.

Wolds tredje punkt. Dahlström påstår att pappor inte är lämpade att ta hand om spädbarn och det skulle bero på för dålig känsel i fingertopparna, dålig hörsel och begränsat synfält. Det här känns som ett JO serve-ess, där Dahlström bara står och tittar efter bollen som går i "fel" hörn. Dahlström skriver istället i sin tredje punkt om feminism och "avgörande skillnader" mellan merparten män och merparten kvinnor. Jag antar att hon syftar på hjärnan, men formuleringen är så ospecifik att det inte framgår. Wold har till skillnad från Dahlström referenser till fingertoppskänselstudier (tro det eller ej), och de visar till och med på motsatsen till vad Dahlström påstår.

Wold skriver att Dahlströms teser i många fall bygger på studier med råttor! Hur dessa studier på råttors hjärnor kan påstås ens vara fysiologiskt överförbara till människor är för mig en gåta. Vad menar jag med det? Jo, råttor spelar inte ens bordtennis. Skulle de kunna greppa en racket (fysiologiskt), så skulle de aldrig kunna konstruera eller förstå reglerna (socialt). Men Dahlströms råttor verkar spela pingis, för hon bemödar sig inte att svara på en enda av frågorna som ställs i den tredje punkten. Råttor, människor, hjärnor, whatever. Hon ska, enligt Wold, till exempel i sin bok påstå att förhållanden där män hjälper till mer med hushållsarbetet, oftare leder till skilsmässa eftersom mäns hjärnor inte är lämpade för hushållsarbete. Den sidskruven ska jag försöka slå nån gång. Man skulle ju kunna tänka sig att män som får dammsuga oftare skiljer sig mer än andra män och att det inte nödvändigtvis skulle bero på skillnader i hjärnan. Men man behöver inte dra det så långt eftersom Wold kan hänvisa till statistik som pekar på att mer jämlika förhållanden mer sällan leder till skilsmässa. Vilket känns ganka logiskt om man tänker längre än råttnosen.

Wolds fjärde punkt. Annica Dahlström menar att mammor ska vara hemma minst tre år eftersom dagis i tidig ålder är skadligt för barnen. Dessa slutsatser drar Dahlström genom att hänvisa till studier på djur som berövas sin mor och får ligga ensamma och kalla på ett burgolv. Att jämställa detta med barns förhållanden på dagis är helt fantastiskt. Tur man hade dagmamma, tydligen. Vidare påstår Dahlström att antalet självmord har ökat bland unga på grund av att mamman inte varit hemma tillräckligt länge. För det första pekar Wold på studier som visar att dagis från ettårsåldern gynnar barns utveckling och för det andra så finns ingen ökning i självmordsstatistiken det senaste decenniet. Bemöter Dahlström något av detta i sin fjärde punkt? Självklart inte. Inte där och ingen annanstans heller.

Wolds femte punkt. Annika Dahlström påstår att det finns ett samband mellan stress under graviditeten och höga testosteronnivåer i mammans blod. Detta skulle göra att fostrets hjärna blir mer maskulin om mamman utsätts för långvarig stress. Wold frågar var dessa forskningsresultat står att finna eftersom det inte finns några referenser till sådana studier redovisade i Dahlströms bok och att det inte går att hitta någon forskning om stress och testosteronnivåer i vare sig medicinska eller psykolgiska databaser. Här är det ju bara för Dahlström att smasha tillbaka med en referens, men hon försöker inte ens slå tillbaka bollen. Inget står att läsa om detta i Dahlströms "svar".

Wolds sjätte punkt. Dahlström påstår att feminismen är oförenlig med biologin. Det här bemöter Dahlström i sin... ... tredje punkt, självklart. Där pratar hon svepande om "avgörande skillnader" mellan män och kvinnor, men att det inte betyder att hon är emot jämställdhet.

Wold menar att Dahlström hittar på "fakta" och eftersom Dahlström nästan kategoriskt (i alla punkter utom en) misslyckas med att bemöta kritik, så är det ju ganska lätt att tro att Wold har fog för sin kritik. Wold med fleras "angrepp" är enligt Dahlström "ostrukturerade" och "illa genomtänkta". Jaha, vad är i så fall Dahlströms svar?

Dahlström lackar också ur på påståendet att hon skulle ha missbrukat sin roll som forskare. Hon menar att hon bara utfört den tredje uppgiften, d v s informera samhället om universitetets forskning. Men Wolds kritik är ju inte vem Dahlström vänder sig till eller hur hon gör det, utan vad hon säger när hon gör det. Det är klart att det spelar roll vad man säger när man utför den tredje uppgiften. JO kan ju liksom inte åka runt och lira och säga att kantbollar inte gills, för det är inte sant.

Dessutom är det väl lite tveksamt om man kan/ska uttala sig om (väldigt) sociala fenomen när man är forskare i neurofysiologi och histologi. JO Waldner är grym på pingis, det är däremot ytterst tveksamt om han skulle vara en särskilt bra bandymålvakt eller stavhoppare.

Dahlström avslutar dessutom om att prata om att hjärnan har formats under miljontals år under evolutionära tryck (klargörande?) och det är därför vi har två typer av beteenden och två typer av hjärnor. Två typer av beteenden och två typer av hjärnor. Jo, det står så. Det är som att säga att JO efter tre decenniers träning och experimenterande bara har två servevarianter. Att tala om vikten av evolution samtidigt som man överför resultat av försök på råttors hjärnor direkt till människors hjärnor och vårt sociala liv känns dessutom ganska motsägelsefullt.

Kanske ligger det något i att män och kvinnors hjärnor är olika fysiologiskt. Men efter att ha sett Wold serva, så känns det som det är dags för Dahlström att släppa råttburen och komma in i matchen.

Andra bloggar om: Agnes Wold, Annika Dahlström, DN debatt, forskning, sociobiologi, bordtennis, pingis, hjärnan, naturvetenskap, sociologi, IQ-test, råttor, djurförsök, tredje uppgiften, forskare