Francis Fukuyama jobbade både för Reagans och Bush sr:s administration som expert på Mellanöstern- och Europa-frågor, men han är mest känd för att han skrev "Historiens slut och den sista människan" (1992). I den boken förutspådde han att efter kommunismens fall skulle alla länder, mer eller mindre per automatik till slut bli västerlandslika, marknadsliberala demokratier. Och det skulle vara lösningen på alla världens problem och "historiens slut". Man kan säga att Fukuyama var en ledande figur i det neokonservativa/republikanska tänkandet.
2004 bröt dock Fukuyama med de neokonservativa på grund av deras inställning och attityd till Irak-kriget. När Fukuyama intervjuas om sin nya bok "After the Neocons" i the Guardian får han frågan om inte Västs agerande efter 9/11 gjort att utvecklingen i vissa länder snarare gått åt motsatt håll mot vad hans bok förutspådde. Och han säger då att han inte i sin vildaste fantasi kunde förutse vilka misstag amerikanska ledare skulle göra:
"When I wrote The End of History, I did not anticipate the degree to which mistakes on the part of American leaders, in their own stewardship of American power, could create such problems and undermine the legitimacy of the broader project. I don't think these are mistakes we'll never recover from ... but there's no question that because of decisions in Washington, the situation has become much worse than it would have been."
En kritik följer också om hur ineffektiv, fel och farlig den neokonservativa filosofin kring krigsföring är. Och hur Irak-debaclet har underminerat USA:s möjligheter att agera i Iran-frågan.
'America's support for Israel's strategy in Lebanon, he says, highlighted an obsession with old-fashioned overwhelming force in a world "where military power is just not a good instrument to use against non-state actors that are politically embedded". The same goes for the president's "surge" of troops in Iraq and murmurings in Washington in favour of attacking Iran. "Some [neoconservatives] insist that Iran poses an even greater threat than Iraq did," he writes, "avoiding the fact that their zealous advocacy of the Iraq invasion is what has destroyed US credibility, and undercut America's ability to take strong measures against Iran." '
Vidare framgår av intervjun att Fukuyama röstade på Kerry år 2004.
Slutsats: Om du ska ge en prognos för framtiden, underskatta aldrig irrationaliteten eller dumheten i de beslut som kommer att fattas. Och det är aldrig för sent att byta sida. Historien tar inte slut förrän den siste dumbommen har plockat ner skylten.
Andra bloggar om: Francis Fukuyama, John Kerry, statskunskap, neocons, republikaner, demokrater, Bush, Reagan, historiens slut, marknadsekonomi, demokrati, USA, utrikespolitik, Irak, krig, Mellanöstern, Iran
3 kommentarer:
Min slutsats: Fukuyama hade inte många rätt - och lär inte få många rätt den närmaste tiden heller. Inte ens stolpskott ut faktiskt. Det är ofta så med dom borgerliga politikerna. Dom klarar inte av den intellektuella fajten då diskrepansen mellan den faktiska verkligheten och deras liberala och konservativa utopier är för stor. Deras önsketänkande blir just utopier, tragiska sagor som bara kan upprätthållas med övergrepp, korruption, ignorans och självförhärligande patriotism.
Jag håller med dig i sak, men skulle också vilja tillägga att "diskrepansen" också brukar vara ganska stor mellan socialistiska utopier och verkligheten.
Den första kommentaren är ju en klockren beskrivning av många socialistiska stater. Tragiska sagor är ju just vad de tex de gamla öst-staterna är. Om du nu gjorde dig besväret av att resa i dessa länder och träffa människorna så kanske du skulle ha någon slags anning om vad fan du snackar om men det är klart då skulle du ju behöva lämna det inrökra Cafeet på södermalm och komma ut i den verkliga världen. Då skulle du kanske inse vilka utopier du svammlar om.
Skicka en kommentar