Nyhetsvärdering - känsla för feeling

Man skulle vilja se vad de har för kriterier på Kanal 5/
Aftonbladets text-tv för vilka "artiklar" som skall föräras med en plats på förstasidan. Finns det nån "känsla för feeling" för vilka rubriker som inte borde hamna på bredvid varandra? Enligt bilden ovan kan jag nog säga att svaret är nej. Hur tänker de? Tänker de? "Ja, eh de två översta handlar ju om djur. Och Anna Nicole har ju alltid högt nyhetsvärde (död eller levande), såg ju också ut lite som ett havslevande däggdjur ett tag... Och Brasilien flyr ju så att säga till Vagnhärad..." Och hur tungt kan Tarotkorttolkare sponsa egentligen?

Åkte genom Vagnhärad med tåg förra året, blev överraskad över att det låg där det låg, och jag tror de hade en sån där skön "kommunslogan" (trots att det inte är en kommun) på en skylt som svischade förbi och jag roade mig med att spåna på lite slogans som jag messsade iväg. Kommer bara ihåg två:

• Come on everybody, do the Vagnhärad.
• Vagn och härad - två positiva saker.

(Jag var jätteuttråkad). Men jag kan ju (enl bild ovan) bara anta att den första på något sätt letat sig fram till Confederação Brasileira de Futebol (CBF). Troligare är det väl så att schweiziska Kentaro, som äger Brasiliens träningslandskamper, är så stillösa (hur svårlurad kan man vara om man köper TV-rättigheterna till svensk fotboll för 1,4 miljarder?) att de har fallit för något av dessa mästerverk.

Vagnhärad: Jag bjuder på den.

Andra bloggar om: Nyhetsvärdering, journalistik, Aftonbladet, Kanal 5, Brasilien, Anna Nicole, Vagnhärad, Kentaro

Tack TAW för att jag slapp Nordirland

I Tage Danielssons saga Karl Bertil Jonssons julafton så extraknäcker tonåringen Karl Bertil på posten mitt i julruschen. Karl Bertil gör inte sitt jobb enligt reglementet utan genomför sorteringen av paket enligt Robin Hoods princip "att ta från de rika och ge till de fattiga". Det får till effekt att många (o)önskade julklappar aldrig når sina egentliga adressater. Det hela uppdagas då Karl Bertil känner att det inte går för sig att ljuga på "självaste julafton", utan istället känner han sig nödgad att "rakryggat yppa sanningen". Karl Bertil tvingas då av sin stränga far Tyko, att tillsammans med honom, åka runt och be om ursäkt till dem vilkas paket han sorterat bort för att ge till mindre bemedlade människor. Turen kommer till byrådirektören HHK Bergdahl. Karl Bertil berättar för byrådirektören att han gett hans paket till "en fattig". Den förväntat vreda reaktionen hos byrådirektör Bergdahl uteblir och istället utbrister han:

Det var förbanne mej det finaste jag har hört sen jag konfirmerades!

Det bortsorterade paketet visar sig innehålla en (av morbror Artur tillverkad) tändstickstavla föreställande Bodens fästning.

Tack ska du ha, min gosse, för att vi slapp Bodens fästning! är byrådirektör Bergdahls avskedsord till Karl Bertil.

Och det är ungefär det jag vill säga till Tomas Andersson Wij (TAW) eftersom han lyckats flytta sin konsert så att den krockade med Sveriges EM-kvalmatch borta mot Nordirland. Tack ska du ha, Tomas, för att jag slapp bevittna ännu en undermålig svensk fotbollslandskamp. Och tack vare att du inte följer singer-/songwriter-regelementet så var mellansnacket, i vanlig ordning, "förbanne mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades".

Förutom fotbollslandskamp så spelade även TAW:s stora idol Bob Dylan i Globen samma kväll. Något Andersson Wij var medveten om när han inledningsvis tackade publiken som kommit trots den tuffa konkurrensen. Det var andra gången jag såg TAW och jag blev inte lika hänförd den här gången. Å andra sidan blev jag mer eller mindre knockad första gången jag såg honom live, för då hade jag knappt hört honom innan. Efter den konserten har jag införskaffat större delen av hans skivproduktion. Så jag var bättre förberedd, så att säga, den här gången, på gott och ont. Varför ska man då gå på en TAW-konsert om man har skivorna? Det finns minst tre anledningar. Den ena är mellansnacket. Det måste vara vääääärldens bästa mellansnack. Jag återkommer till det. Det andra är att upptempolåtarna ('Hälsingland' och 'Oroshjärta' t. ex) gör sig bättre live. Hoppas och tror att TAW känner det själv när han knyckigt dansar loss i sina blankputsade skor. Det tredje är att det är en fantastiskt mycket bättre och livsbejakande sysslesättning att lyssna på TAW än att se på dåliga EM-kvalmatcher. Jag ska erkänna att jag Wappade in text-tv på mobilen under dösdtunder på konserten. 1-1 efter bara en halvtimme och till slut 2-1. Konserten blev inte direkt sämre av det.

Hur var det då med mellansnacket?

Om du tänkt se Tomas den här turnén ska du nog sluta läsa nu då det riskerar bli s k 'spoilers' nedan.

Jag ska försöka låta bli att återge alla anekdoter han berättade, men jag kan inte låta bli att taffligt återge några, utan att för den skull avslöja alla geniala detaljer i berättandet.

TAW berättar, med illa dold stolthet, att kvällen innan så var han och 700 andra (mestadels män, inflikar han) på Dylan på Debaser Medis. TAW säger att han träffat sin kollega Nicolai Dunger på konserten. Dunger hade innan spelningen hoppat in i en taxi och stolt deklarerat:

- Kör mig till Bob Dylan på Medborgarplatsen!
- Jag vet inte var Bob Dylan ligger, svarade taxichaffisen på bruten svenska.

It ain't dark yet, but it's getting there, reflekterar TAW över att alla inte vet vem "his Bobness" är.

Han berättar också om hur han som 15-åring låtit sig tjatas med, av sin kompis Per, att besöka Livets ords anläggning i Uppsala. Han noterade att två busslinjer gick dit, nr 6 och nr 66 (!). En mängd små-Ulfar hade predikat hela dagen innan headlinern Uffe Ekman himself avslutat dagen. Hans predikan gick ut på att man var tvungen att göra sig av med de vänner man hade som inte följde den rätta läran, d v s Bibeln enligt Ulf. Tomas tyckte inte att det lät nåt vidare eftersom han äntligen byggt upp en vänkrets från att tidigare varit ganska ensam. Klippt i morotsröd stubb och iklädd mormors cykelbyxor från 50-talet bestämde sig Tomas för att stega fram och fråga Uffe om han verkligen var tvungen att dissa sina vänner för att de inte var renläriga. När han väl fick komma fram på audiens hos Pastor Ulf längst fram, så hade "his Ulfness" skridit ned för en trappa ("en sån som skulle kunna finnas i en Diana Ross-video") för att stanna ett trappsteg ovanför Tomas. "his Ulfness" hade där, lite ovanifrån, oavbrutet talat i tungor medan TAW försökte formulera sina ekumeniska bryderier. "Dialogen" med Uffe tar en så märklig vändning att TAW får svara på om han eller hans vänner är homosexuella eftersom de är intresserade av konst och musik. TAW återvände aldrig till Livets ords anläggning efter att ha tagit buss 6/66 tillbaka till sta'n.

Vidare liknar han Carolas deltagande och totala dominans i Melodifestivalen vid:

Det var som om Ronaldinho skulle vara med i Gothia cup.

TAW hade pratat med tjejen i BWO, som också var med i festivalen det året, och hon hade hört när Carola sagt till en av sina körsångerskor:

-Men Gud har sagt till mig att sjunga den så här!

TAW lyssnar (trots sin gudfruktighet) inte på det örat utan lägger till några mollackord och sjunger den på sitt sätt.

Vidare får vi bl. a. reda på att det finns människor, i varje fall en, som sätter på Tomas skivor för att dansa, skillnaden i frekvensen av kemikaliskt missbruk mellan Aspudden och Fruängen ur ett tonårsperspektiv, vilken typ av byggjobbare som 'Tommy och hans mamma' inspirerats av, att Tomas tror att Uppsala högar kallas för kullarna (lite gulligt av en så språksäker typ), samt att alla Tomas rådgivare och vänner har vitt olika idéer om vad han "borde" göra för att gynna sin karriär.

Han spelar höjdarna 'Blues från Sverige' (du måste klicka här och läsa historien om den låten på TAW:s hemsida), 'Du skulle tagit det helt fel', 'Ett slag för dig', 'Värmlands indianer' och en ny låt, Vitt brus. "som inte kommer bli nån hit, men den är ganska fin, enligt Tomas. Han avslutar längst fram på scen utan mic med gospeln 'Där får jag andast ut' och jag kommer på mig själv att jag kan varenda ord i texten. Det är nästan så att jag får "något religöst i blicken".

Men framför allt, återigen: Tack ska du ha, Tomas, för att jag slapp Nordirland.

Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton finner du här (hela texten).

Tomas Andersson Wijs hemsida och Myspace.


Andra bloggar om: Tomas Andersson Wij, TAW, musik, fotboll, recension, Nordirland, Karl Bertil Jonsson, Blues från Sverige, Livets ord, Ulf Ekman, Uppsala

Jonas Karlsson - vår man i Belfast

Jag hoppas ingen missade Jonas "TV-sporten" Karlssons skakande reportage från Belfast igår. Det känns alltid tryggt och kompetent när en släggkastningsexpert i extremt tajta jeans analyserar den inrikespolitiska situationen i Nordirland ståendes på en kyrkogård i Belfast. Många sportjournalister utsända till Belfast inför Sveriges EM-kvalmatch borta mot Nordirland följer hans exempel. Får mig att tänka på Tommy Bolins bevingade ord till Glenn Killing:

Piloten har dött. Finns det nån bandymålvakt som kan landa planet?

Jonas Karlsson m. fl. till Bagdad, nu!

Andra bloggar om: Jonas Karlsson, sportnytt, SVT, sportjournalistik, fotboll, Nordirland, inrikespolitik

Snällfällan fick Guldspaden

SVT:s Dokument inifrån fick Guldspaden för 'Snällfällan'. En mycket intressant dokumentär om folkpartiets omvandling under Leijonborg (läs: Johan Jakobsson) från socialliberalt (snällt) parti till mörkblått sammelsurium. Jag kommer särskilt ihåg när man frågar Lasse Leijon och Jan Björklund om varifrån man fått inspiration till sin nya politiska inriktning. Det blir liksom tyst en stund och sen kommer lite blaha-blaha om 'den svenska verkligheten'. Sedan redovisar dokumentären uppgifter om att den dåvarande partisekreteraren Torbjörn Pettersson åkt på studiebesök till Venstre i Danmark för att få tips på hur man kan göra sig av med sina politiska ideologi och istället jobba med populism och att spela på främlingsfientlighet. Först tror jag Lasse Leijon förnekade att man inom fp överhuvudtaget kände till vad Danmark var. Sen briljerar Lasse Leijon med att säga att Skåne ligger närmre Danmark än övriga Sverige. Andra då ledande folkpartister (däribland ûber-strategen Jakobsson) och tjänstemän är, tvärtemot Lasse, öppna med att man haft ett stort utbyte med danska Venstre. Ett utbyte som råkade föregå partiets kursändring. Synd att det här kom bort lite i skuggan av Jakobsson inblandning i spionskandalen. Läs mer här om Snällfällan.

Kolla på Snällfällan här.

Dokumentären finansierades med licenspengar. En finansieringsform som fp, av förståeliga skäl, är skeptisk till.

Andra bloggar om: Guldspaden, Snällfällan, folkpartiet, Johan Jakobsson, Lars Leijonborg, politik, politisk ideologi, populism, spionskandal, dansk folkeparti, smilfink, SVT, dokumentär, tv-licens

Damien Rice - Delicate, Live från Cirkus 24 mars

Jag tycker det var en bra konsert på Cirkus i lördags. En laidback version av Delicate (se video ovan) var höjdpunkten för min del. En grym version av hans lektion i fuskfranska gav han exempel på här i The professor and la fille danse (lite märkligt att han precis som Jeff Buckley verkar ha en softspot för Edith Piaff). Det bokstavligt talat akustiska introt till I remember var också mäktigt, liksom när slutet av Blower's daughter övergick till Radioheads Creep. Och en helt fantastisk version av Cannonball fick vi också. Damien har en viss självdistans till sin deppighet, men ibland vet man inte om han skojar eller är allvarlig i sina inte helt opretentiösa utsvävningar i olycklig kärlek. Den improviserade (?) texten om att inte vilja äta din tomat i låten ovan är bara ett exempel. (Var det fel av mig att fnissa? Var det ett tecken på den postmoderna tidsandan att inte kunna ta den på allvar? Eller var den till synes banala texten ett postmodernt grepp från Damiens sida?) Det var dock väldigt synd att inte Lisa Hannigan var med, för då hade konserten säkert varit ännu bättre. Hon har ju en ganska viktig roll i vissa låtar (I remember och The professor... till exempel) och saknades verkligen. Hennes röst är inte något man ersätter i första taget heller... Vad jag förstår så var hon med i början av turnén, men så på en konsert i Milano för några veckor sen, så var hon helt plötsligt inte med. Anledningen till hennes avhopp och huruvida det är tillfälligt eller inte är höljt i ett slags internetforumsspekulativt dunkel. Men konserten var som sagt bra ändå. Damien håller en "hög lägstanivå", som det brukar heta/alltid heter på idrottsspråk. Han gjorde en "gedigen insats" och "briljerade stundtals", även om jag tyckte att han "överarbetade" vissa låtar.

Jag filmade även några andra låtar, förutom 'Delicate'. De kan du hitta här (tillsammans med Ed Harcourt-klippen från konserten på Södra teatern förra året). Tyvärr satt jag för dåligt till för att filma en, i mitt tycke, helt magisk avslutande version av 'Accidental babies'. Damien introducerade den så här i a f:

"This is a song about a... I don't need to say what it's about. As always it's a bit fucking obvious."

Bara att instämma... Även om man givetvis undrar vem han tänkte på när han skrev den.

Andra bloggar om: Damien Rice, musik, konsert, Cirkus, Delicate, youtube, Lisa Hannigan, Accidental babies, Ed Harcourt

Englands förbundskapten Steve Mclaren i balans?

Så här ser han ut när han landar i Tel Aviv inför Englands EM-kvalmatch mot Israel. Det ser ut som han är ungefär ett missriktat inkast från att bryta ihop (lex Jack Nicholson i the Shining). Om han blir av med jobbet kan han alltid jobba som Jerry Lee Lewis-look-a-like.
*edit: de har ändrat bildlänken.*

Andra bloggar om: fotboll, England, förbundskapten, Steve Mclaren, Israel, Jerry Lee Lewis, psykisk hälsa

Hårdrockare mer intelligenta?

Den vetenskapliga tidsskriften Metro presenterar resultat som visar att det är så. Men snarare är det väl anti-hårdrockarna som är mindre intelligenta. Fallstudie:



Tack den vänliga själ som la upp det där klippet. Jag kommer ihåg när det sändes. Tror inte det gjorde oss kids mindre nyfikna på WASP eller att Blackie Lawless var direkt missnöjd med att det hölls TV-debatter om hans chockrock.

Andra bloggar om: hårdrock, hårdrockare, intelligens, forskning, Siewert Öholm, Anders Tegnér, Staffan Hildebrand, WASP

Ordförande Persson och David Brent

Såg på dagens Ordförande Persson och det är en ytterst märklig upplevelse. Det är lite som att titta på the Office. Det är ofta bisarrt kul, men ibland är det så obehagligt pinsamt att det är svårt att fortsätta titta. Skillnaden här är att det bara är Perssons/Brents perspektiv som återges. Det finns ingen Tim eller Dawn som ser till att det finns nåt slags verklighetsförankring. Och sen får man istället läsa på text-tv om alternativa minnesbilder av verkligheten. Hittills ikväll har jag sett följande dementier :

• att Calle inte kan påminna sig om nåt erbjudande som luftfartverkschef (förmodligen en alldeles för affärsetiskt okontroversiell verksamhet för Calle)



• vare sig Schyman eller Alf Svensson ska ha hört Gudrun säga "Ni karlar ska inte tro att ni kan knulla runt hur som helst", på ett partiledarmöte om ordförandeskapet i EU och jag är ganska säker på att i varje fall Alf skulle ha kommit ihåg om så skett.



• Schlaug förhandlade inte med Persson i bastun, utan vid köksbordet. Det föll egentligen på sin egen orimlighet eftersom bastun skulle ha imploderat av det koncentrat av sexighet som dessa två nakna män skulle ha orsakat på så liten yta.

Fortsättning lär följa. Det roliga är ju om ovanstående händelser inte inträffade, vad säger det om hur Persson uppfattar världen? Förmodligen fantastiskt annorlunda mot de flesta andra (det har han helt klart gemensamt med Calle). Inte så förvånande i och för sig, men att det skulle vara så till den milda grad skruvat...

Som David Brent med andra ord.

Andra bloggar om: Göran Persson, Ordförande Persson, Schlaug, Schyman, Alf Svensson, Calle Bildt, The Office, David Brent, världsbild, perspektivitet, bastu

HV:s Jämtin marknadsför hempermanent

HV 71:s frejdige retsticka Andreas Jämtin verkar tro att spelet börjar när domaren blåser av matchen för blockering och dylikt. Det är nämligen då han är som mest aktiv genom att försöka slå på målvakten och käfta med motståndarlagets pensionärer. Det har nu uppdagats varför han agerar på det här sättet. Tillsammans med Jämtins otroligt märkliga krullfrisyr och till synes omotiverat ivriga agerande när spelet är avblåst har man nu kunnat konstatera att han helt enkelt marknadsför klassisk hempermanent i spelavbrotten. Den "tuffa attityden" och hårvårdsintresset delar han med machokillen Niklas Wikegård som inte missar ett tillfälle att bleka lite somriga slingor i håret. Kanske är det när han sitter med folie i håret som han kommer på sina "härliga" uttryck och begrepp? Det snackas säkert en hel del hårvård mellan Wikegård och Jidhe i kulisserna till inspelningarna av Hockeykväll också. Frågan är dock om det skett en s k betydelseglidning av begreppet ho-ho-ho-hockeyfrilla?

Andra bloggar om: Andreas Jämtin, HV 71, hempermanent, hårvård, Niklas Wikegård, ishockey

Damien Rice & Ray Lamontagne

Allt de tar på börjar gråta. Här i slutspelsskägg (som det heter på testosteronstinn kvällstidningssvenska) häller de melankoli på Bee Gees 'To love somebody'.

Ray Lamontagne - Damien Rice
Uploaded by pYlOne75

Ser fram emot Damien Rice på Cirkus 24 mars.

Andra bloggar om: Damien Rice, Ray Lamontagne, musik, Bee Gees, To love somebody, singer- songwriter, slutspelsskägg, melankoli

Zidane och Karl XII

Sverigedemokraten Mattias Karlsson tycker att det är klart att fotbollsspelaren Henrik Larsson är svensk, men är skeptisk när det gäller Zlatan Ibrahimovic.
– Jag uppfattar honom inte som det, på det sätt han tänker, agerar och talar. Han har en attityd som på många sätt inte känns som typiskt svenskt.

Vad menar han? Hade Ravelli en "typiskt svensk" attityd? Karln var ju för bövelen helt skogstokig och odräglig. Den rastlöse och ständigt fälttågssugne kungen Karl XII, skulle hans attityd varit "typiskt svensk"? Kanske skulle Kalle varit en lysande offensiv mittfältsstrateg som gick bort sig då och då (en gång säkert väldigt ödesdigert) med ett något bristfälligt huvudspel. Lite Zidane över Karl XII på nåt sätt. Offensiv, genial, energisk, oberäknelig, gick alltid i bräschen när det gällde och med en kokande våldsam ilska långt därinne, som då och då till synes oförklarligt exploderade.

Jag tycker i a f att det här uttalandet bådar gott för svensk landslagsfotboll för när Le Pen började snacka om att franska landslaget inte var franskt så vann les Bleus både VM-98 och EM-2000. Se den i alla avseenden färgglada bilden ovan.

Om det är något man lärt sig av ett liv av lagidrottande är det att man skiter helt fullständigt vad folk har för hud- och hårfärg och vad de heter i efternamn. Alla som är på plan tävlar på lika villkor och allt som räknas är vad man presterar och vad man kan bidra med till laget. Mitt tips är att Mattias Karlsson inte gör sju på foten ens och kanske valdes sist på nån skolrast när man körde tvåmål. Men han hade säkert en jävligt "svensk attityd" i sin uselhet.

Jesper Bengtsson frågar oroligt appropå det ovanstående, hur vi ska klassa den gamle kultglobertrottern Robert Prytz, som under sina proffssejourer i en rad olika länder (Skåne, Schweiz, Skottland, Italien och Gbg) samlat ihop till en dialekt som skulle kunna sysselsätta en språkvetenskaplig institution i en mansålder. Eller i a f ge stoff till en till TV-serie av (och givetvis? med) Fredrik Lindström.

Andra bloggar om: Zlatan, Karl XII, Zidane, fotboll, svensk, Frankrike, Les Bleus, mittfält, Jesper Bengtsson, Le Pen

Städjan står stolt även i fortsättningen

I DN står att läsa att regeringen avslagit ansökan till skidanläggningen ''Tre toppar'' som skulle ha inneburit en exploatering av Natura 2000-området Städjan i Dalarna. Man skulle kunna spekulera i att regeringen skulle beviljat ansökan om det bara varit ett vanligt naturreservat och inte ett Natura 2000-område. Att ändra skyddsbestämmelserna i ett Natura 2000-område innebär att man måste förklara sig för Bryssel och kanske riskerar att bli stämd i EG-domstolen. Hursomhelst är jag glad att åtminstone ett oerhört vackert fjäll bevaras. Jag menar att det här inte behöver vara negativt för lokalekonomin. Det måste finnas turister som uppskattar att gå på tur och få se detta oexploaterade fjäll. Ekoturism kan inte bara vara en angelägenhet för utvecklingsländer. Upplevelsen att vandra uppför Städjan i maj och sitta på toppen i solnedgången och dricka en fegis är svår att värdesätta i monetära termer, men det går säkert.

Andra bloggar om: Idre fjäll, skidliftar, natura 2000, ekoturism, Städjan, naturskydd

Stort Strömblad

Under gårdagens returmöte i Champions League mellan ManU och Lille så nämnde Henrik Strömblad de faktiska skeendena på läktaren vid förra mötet lagen emellan ett flertal gånger. När han t o m tog ordet "polisbrutalitet" i sin mun (ett ord jag inte trodde fanns i Strömblads vokabulär) så kändes det lätt surrealistiskt och jag misstänker nästan att han läst mitt inlägg om hur dåligt han analyserade situationen vid förra mötet. Eftersom jag gav honom så mycket skit då, så måste jag i varje fall berömma honom gårdagens mer nyanserade kommentarer av händelsen.

I övrigt så höll domaren på att göra en riktig klassiker när han tog fel på en svart och en vit spelare i Lille när han skulle ge en varning. Snacka om att vara förutsättningslös och färgblind.

Andra bloggar om: Henrik Strömblad, fotboll, TV6, Champions League, Manchester United, Lille, sportjournalistik, kommentator

Göran och den amerikanska drömmen

Jag läste en artikel om Göran Persson i DN. Och jag vet inte, men Göran Perssons livshistoria känns väldigt lik vad som brukar kallas "den amerikanska drömmen". En pojke, som kommer från enkla förhållanden, kämpar sig fram emot alla odds och blir en av landets mäktigaste män och älskar det.

Frågan är om inte Perssons barndomshem blir fattigare varje gång han berättar om det. Inte så konstigt kanske då hans referensramar knappast kan ha undgått att påverkas av att röra sig i en miljö med palats (Sagerska), herrgårdar (Harpsund) och gods (jo Göran, det du och Anitra bygger är ett gods). Det känns ju som han har fått smak på det där med en lite mer stånsdmässig tillvaro. Hur överensstämmer det egentligen med de socialdemokratiska idealen? Vilka är de förresten? Rättvisa och solidaritet? Är utopin att alla ska gifta sig rikt och bygga sig ett gods? Journalisten gör sitt till genom att berätta att Persson faktiskt kunde titta in på en kopp kaffe hos pöbeln när han var ute på sina svampletarstrapatser runt Harpsund. Wow, liksom!

I intervjun i DN berättar Göran att han är mest stolt över budgetsaneringen på 1990-talet:

"Och vi gick hårt fram, vi gav oss på pensionärernas bostadsbidrag, även om detta beslut togs tillbaka senare, och barnbidragen, flerbarnstillägget, till och med kungahusets apanage, och ingen yrkesgrupp undantogs."

Kungen, pensionärerna och barnen - ingen mannamån, alla drog sitt strå till stacken. Att spara fem procent på 10 miljoner eller fem procent på 10 tusen. Rättvisa och solidaritet i en liten ask!

"Och dels den stolthet jag känner för att ha växt upp i ett Sverige där mamma och pappa sa att det är vi som har åstadkommit det här, det är vi som bygger landet."

Med tanke på Perssons vurm för Tomas Andersson Wij, undrar man om han snarare citerar Ulf Lundell än sina egna förläldrar. Men nog var det arbetare som byggde Harpsund alltid, eftersom det var industrimannen Carl August Wicander som skänkte godset till riksdagen.

"//... men det finns ingen tydligare social orättvisa än tandhälsan.//"

Jag vet inte, men hemlösa och segregationen i bostadsområden (många har t. ex. inte råd att bygga egna gods eller ens köpa lägenhet) och olika former av diksriminering, känns som tydligare sociala orättvisor. De måste haft dåliga tänder där ute i stugorna kring Harpsund.

"Materialet från Erich Fichtelius videobandade samtal från statsministertiden - flera hundra timmar - har han inte tillgång till, och kommer inte att det ens senare. Det ska så småningom överlämnas till en högskola och användas i forskningen."

Sömnforskning antar jag?

Jag dömer inte, men jag undrar om Görans preferenser i livet är överensstämmande med den socialdemokratiska ideologin eller om de snarare ger understöd till andra politiska ideologier.

Andra bloggar om: Göran Persson, DN, Harpsund, gods, memoarer, rättvisa, solidaritet, socialisering, forskning, pöbel, USA, klassresa, politik, ideologi

Sossarna: -OK med flygplanskapning, enligt Malm

Fredrik Malm (Ni vet han som sa: "I Sverige säger människor: USA ut ur Irak. Jag skulle hellre säga: USA in i Iran ") har dragit ett streck mellan två punkter. Det går att köpa en bok på Kommunistiska partiets hemsida (Sanningen som kom bort) där Stalins folkmord tydligen förnekas och eftersom både SSU och Kommunistiska partiets ungdomsförbund (märk väl!) är med och arrangerar Socialistiskt forum i Uppsala så häver Malm, minst sagt indignerat, ur sig följande i UNT:

"Helgen innan socialdemokratin väljer Mona Sahlin till ny partiledare ska de alltså diskutera socialismens kamp mot de besuttna tillsammans med grupper som knäböjer för Kim Jong Il och ser flygplanskapningar som legitim motståndskamp.Den enda rimliga tolkningen är att den ideologiska genomklappningen inom socialdemokratin nu gått så långt att partiets sidoorganisationer sätter sina OK-stämplar på praktiskt taget vad som helst. "

Så se upp för flygplanskapningar och folkmord i nästa socialdemokratiska valkampanj.

För övrigt är det något gulligt, eller nästan rörande, med en folkpartist som talar om "ideologisk genomklappning".

Stig-Björn Ljunggren kontrar dagen efter i UNT på ett lysande sätt, genom att resonera på samma sätt som Malm och kommer fram till slutsatsen att Malm faktiskt är den som sponsrar Kim Jong Il-anhängare mest. Om Forumet:

"//...Och därmed kommer eventuellt skriften Sanningen som kom bort att saluföras, Stalins massmord att försvaras, historieförfalskning hyllas, brigadresor till Nordkorea arrangeras, flygplanskapare andligen finnas med, knäböj inför Kim Jong Il äga rum och stöveltramp höras. Han låter som Per Ahlmark, fast helt utan dennes finess och ärliga uppsyn. Själv tycker jag att Fredrik Malm ska ta konsekvenserna av sin heroiska kamp mot mörkrets krafter och vägra gå till riksdagen. Den beslutande församlingen har nämligen infört ett presstödssystem som innebär att Kommunistiska partiet får drygt 2 miljoner per år i presstöd till sin massmördartidning Proletären, i vilken liberala sanningar och demokratiska självklarheter hädas varje vecka utan pardon. Det innebär att herr Malm sponsrar de kommunistiska spädbarnsätarna med 5 370 kronor, vilket är betydligt mer än vad jag betalar, som har en prenumeration på Proletären, som blott kräver 490 avdragsmöjliga kronor.

Stig-Björn Ljunggren statsvetare, anhängare av ett öppet samhälle"

Man önskar nästan att man gått dit. Men jag kan med ganska stor sannolikhet säga att ovanstående replikväxling förmodligen var Forumets höjdpunkt.

Men lite rätt kanske han hade ändå Malmen för tydligen var det både enligt den här och den här bloggaren väldigt jobbigt att ha med anhängare från det Kommunistiska partiet trots allt.

Slutsats: Nån jävla ordning får det vara även på ett Socialistiskt forum.

Andra bloggar om: Socialistiskt forum, Uppsala, Fredrik Malm, Stig-Björn Ljunggren, UNT, flygplanskapning, folkmord

Zlatan - I want you back for good

Bland det roligaste som visats på svensk TV. Kan man övertala Lasse Lager och Lagrell att mima till Take that, så borde det vara en baggis att övertala Zlatan att vara med i landslaget.



Andra bloggar om: Zlatan, Ibrahimovic, Lagrell, Lagerbäck, fotboll, back for good, boyzone, humor, youtube

Oscarfeber för Gilardino

Oscarsgalan påverkar många så här års. Men få verkar ha blivit så inspirerade som Milans Alberto Gilardino, som tar upp kampen med filmstjärnor som Cristiano Ronaldo och Arien Robben.

20:e februari mot Celtic



28:e februari mot Palermo (kolla målisen Fontanas kroppsspråk!!!)



And the Oscar goes to:



Andra bloggar om: Gilardino, Milan, filma, filmning, fotboll, Oscar, Oscarsgalan, Celtic, Palermo, Fontana, kalkon

Bildt gör en Britney

Är det inte dags att intervenera Calle Bildt snart?

Kom inte och säg att det här inte är ett rop på hjälp (ur artikel i AB, jag lovar):

Carl Bildt vill satsa på disko – för att få fred i Kaukasus. Utrikesministern slängde fram idén på en paneldebatt i Bryssel:

– Diskotekstillgången i konfliktlösning är ofta undervärderad, den högsta musiken vinner, säger Bildt enligt TT.

Efter mötet fortsatte Bildt sälja in idén på sin blogg:

– En kväll på diskot är bättre än en kväll med Kalashnikov. Speciellt i Sydossetien, säger han.

Skönt att Calle har koll på trance-/technoscenen i den delen av världen. Vare sig jag eller socialdemokraternas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin tror våra öron. Det är något rörande absurt när någon måste gå in och kommentera utspel i såna här ordalag:

– Herregud, jag blir alldeles paff. Det finns ingen måtta på killen. Det här är korkat. Problemen i Kaukasus grundar sig på något helt annat än brist på diskodans, det borde Bildt veta. Han underskattar problematiken i regionen. Vilken del av världen Bildt än åker till så blir det problem. Den politiska trovärdigheten naggas i kanten varje dag, säger Urban Ahlin.

Oops I did it again och Hit me baby one more time, liksom...

Calle låter sig inte bekommas, utan bloggar vidare och verkar mest upprörd över att Ahlin tog ordet "korkat" (tänk att få höra Calle försöka uttala ordet "korkat") i sin mun i samma mening som Carl Bildt:

"När U2 kom till Sarajevo och unga människor strömmade till från Bosnien alla delar var det inte “korkat” utan synnerligen viktigt."

Jodå Calle är hipp och "down with the boys", eller ja med Bono i a f. Det måste finnas länder som startar krig om de får höra en till U2-duett för välgörande ändamål.

Jag börjar undra om jag fick nåt slags vision när jag såg framför mig att Calle framförde Madonnas Material girl på Moderaternas julfest under parollen "inte korkat, men viktigt".

Det är bara en tidsfråga innan Anna Maria Corazza träder fram och säger:

– Vi brukade ta ecstasy när vi festade på nätterna och kokain för att hålla oss vakna på dagen. Sen tog vi valium eller vicodin för att koppla av.

Nej, jag tycker det är dags att det gamla Bunkgergänget intervenerar Calle (innan det börjar cirkulera foton på en kalsonglös Calle som kliver ur regeringsplanet), tar en gruppkram och säger:

-Det är bra nu. Det är färdigbloggat och färdigrökt. Vi tycker fortfarande om dig. Du kan bo bredbandsfritt hos Björcken på Uppsala slott och ta igen dig. Du får ligga i den där saccosäcken du gillar så mycket.

Andra bloggar om: Carl Bildt, blogg, Britney, Aftonbladet, disco, Material girl, Oops I did it again, One more time, Uppsala slott, saccosäck, nödrop, intervention, hjälp, Bono, U2, utrikesminister, politik, utspel