Lycklig? Tagga ner med Joni Mitchells "River"

Trodde den förra var som handen i handsken, men det var ett s k "mjukt paket" i jämförelse. Den här är löjligt rätt, t o m skridskorna är med.

It's coming on Christmas
They're cutting down trees
They're putting up reindeer
And singing songs of joy and peace
Oh I wish I had a river
I could skate away on

But it don't snow here
It stays pretty green
I'm going to make a lot of money
Then I'm going to quit this crazy scene
I wish I had a river
I could skate away on
I wish I had a river so long
I would teach my feet to fly
Oh I wish I had a river
I could skate away on
I made my baby cry

He tried hard to help me
You know, he put me at ease
And he loved me so naughty
Made me weak in the knees
Oh I wish I had a river
I could skate away on

I'm so hard to handle
I'm selfish and I'm sad
Now I've gone and lost the best baby
That I ever had
Oh I wish I had a river
I could skate away on
I wish I had a river so long
I would teach my feet to fly
Oh I wish I had a river
I made my baby say goodbye

Elvis Aaron Presley - Blue Christmas

Löjligt passande. Och bra.

Scottie Pippen och Michael Jordan - bärlika enligt Expressen

Scottie Pippen?
Måste säga jag hade svårt att känna igen honom när Expressen släppte nyheten (se klipp ovan). Undrade om han lyft sig eller om han efter så många år i MJ:s skugga helt enkelt metamorfoserat till Jordan?

.
Chicago Bulls egna Sedin-tvillingar (MJ till vänster).

Ryan Adams & the Cardinals live Chinateatern 20 November 07

"The rescue blues"

Det var en nervös spelning på många sätt. Den föregicks enligt media och Internet-forum av en helt fantastisk spelning i Göteborg och en, ska vi säga mindre bra i Oslo.

Bandet kommer ut bara 10 minuter försenat och drar igång en helt enorm "Goodnight rose". Det lät verkligen helt fantastiskt. Men i andra låten står det klart att Ryan inte är nöjd med ljudet. Han gestikulerar likt en spastiker med klåda mitt i låtarna, vrider på sin medhörningsapparatur, trycker in hörsnäckorna och sjunger till och med enstaka rader till ljudteknikern mitt i nån låt. Tveksamt om de behöver ha nån medhörning alls, för det låter fortfarande otroligt bra. Favoriten "Please do not let me go" (med världens bästa steel guitar) och stämsångsmiraklet "Cold roses" avverkas i fina versioner, men det frekventa gestikulerandet och skruvandet gör att man blir rädd för att han bara ska packa ihop. Särskilt när de går av efter bara fem låtar för "technical problems". Sen kommer de tillbaka med en minst sagt svängig version av Gold-klassikern "Recue blues" (ovan). Om det är nåt fel på det ljudet så vet jag inte när det är bra.

Men allt är inte frid och fröjd hos han som nån gång av en svensk musiker kallats "alt-countryns Karlsson på taket". Några riktigt bra låtar till, bland annat Neal Casals "Freeway to the canyon", med ett överjordiskt gitarrsolo från Ryan. Sen går de av och Ryan lovar att de ska komma tillbaka med "new instruments". Och det gör de också. Neal och Ryan kör på akustiska guror istället och det leder till den roligaste "When the stars go blue" jag hört, den bästa "Wildflowers" någonsin, en akustisk och ovanligt bra "Bartering lines". Ryan ler och börjar skämta om att the Cardinals egentligen bara öppnar för Lefty Shoehorn som är "huge over here". Lefty vars främsta attribut är en gigantisk "handlebar mustache". När Ryan lyckas klämma in en rad om att Lefty och "laser snakes" i fina "The end", så spricker han upp i stora leenden. Han hinner i mellansnacket med att lyckönska Ronnie James Dio med hans med "invisible paint" genomförda husmålning. Ryan är på så bra humör att munspelet åker fram i gamla Heartbreaker-sorgesången "Why do they leave" (nedan). En av mina absoluta all time Ryan-favoriter. Det är så bra att man ryser. Kul också att han spelar "I taught myself how to grow old", den finstämda och personliga avslutningslåten på "Easy tiger".


"Why do they leave"

Sen hade man väl hoppats på ytterligare ett extranummer, med antingen "Goodnight Hollywood boulevard" (kolla den enorma versionen från Gbg) och/eller "Sylvia Plath". Istället så börjar Kiss "Strutter" spelas i högtalarna och ljuset tänds. Men då har de hållit på i 2,5 timme. Så det känns ändå som man fått valuta för pengarna. Publiken var ovanligt disciplinerad för att vara en Ryan-konsert och även om det skreks ut en hel del önskningar, så var det ändå marginellt. Det var nog en bidragande orsak till att konserten slutade på den soliga sidan, trots orosmolnen i början.

Ryan är en så otroligt spännande artist, men det är jobbigt att man ska behöva sitta och oroa sig för om det är dags för en ny "hissy fit", när man bara har chansen att se honom en gång varannat eller var tredje år. Förut trodde man ju att humörsvängningarna hade med sponken att göra, men det har han ju lagt av med. Som han själv har sagt: "You can take away the booze, but you can't take away the crazy". Man får ta det onda med det goda med Ryan. Det goda överväger allt som oftast. (Och det är kanske bättre att han visar sina humörssvängningar, när man tänker på att folk var helt extatiska över att Dylan nästan log och typ pekade en gång under spelningen på Debaser.) Men han är allt en liten primadonna vår kära Ryan. En helt bedårande och genialisk primadonna med ett halloweenhead "full of tricks and treats".

Det var, i vanlig Ryan-tradition, en oförglömlig spelning på många sätt. Andy Dick spelade steel guitar och Farbror Barbro spelade bas. Och vi satt typ 3 meter från Ryan, bara en sån sak. Setlist.

Tack till L för bilden!

Andra bloggar om: musik, konsert, recension, ryan adams, the cardinals, chinateatern, live, rescue blues, why do they leave

Tack för allt!

"Dear John" - Neal Casal. Tack till semicharmedchik för klippet!

Du lär ha sagt att man skulle kunna minst 50 dikter utantill. Jag är inte så bra på det, så jag överlåter det åt andra. Du tog till vara på den tid du fick på ett beundransvärt sätt och du delade med dig av alla dina förmågor och kunskaper till dem som hade turen att komma i din väg. Du är en inspiration för oss alla att försöka göra det bästa vi kan av våra liv. Jag lovar att försöka förvalta det du gav till mig på bästa sätt. Det är så få förunnat att som du bli den punkt dit alla i närheten graviterar. Jag tror och hoppas det du gav oss alla räcker för att finna den väg vi må vandra. Ditt sätt att vara och det du gjorde och sa kommer att ha stor betydelse i mitt och andras liv och jag vet att det är något väldigt positivt. Tack för allt.

Andra bloggar om: morfar

Glenns alternativa fotbollsgala 3: Årets sms!

Danmark-Sverige matchen har avbrutits. Sverige har preliminärt tilldömts segern med 3-0.

Affe: "Jaha 3-0 vad säger man. Brasse-Petters mål räknas inte."

Glenns alternativa fotbollsgala 2: Årets metafor!

Zlatan ställde tidigare i höstas upp i en av TV4:s Ola Wenström bedrövligt utförd "längre intervju". Jag vet inte om Ola hade tänkt ställa upp i VM i ledande frågor, men han skulle ha bra chans. En intervju där intervjuaren på ett Stasi-förshörsaktigt sätt får intervjuoffret att säga det intervjuaren (och alla andra sportjournalister) vill med hjälp av upprepning av samma fråga tills intervjuoffret svarar "rätt" är tydligen värd att höjas till skyarna av en unison sportjournalistkår.

Expressens Johan Orrenius blev helt till sig i trasorna och menade (med sin tydligen något begränsade livserfarenhet och retoriska förmåga) att om man missade den här intervjun så var det:

"Som att gå och vänta på att förlora oskulden och sen vara aspackad när det väl händer."

Ingen Jesus precis den där Orrenius. Det känns nästan om han försökt hitta en ursäkt för att skriva att han både blivit av med oskulden OCH varit aspackad. Coolt och angeläget.

Andra bloggar om: fotboll, fotbollsgalan, sportjournalistik, Ola Wennström, Zlatan, intervju, Johan Orrenius, oskuld, metafor

Glenns alternativa fotbollsgala 1: Årets kamp!

Årets kamp utspelades sig på läktaren "under" matchen Danmark-Sverige mellan Parkens ägare i "tag team" med FCK:s Don Ø mot den pagefriserade journalisten/spelaragenten Olof Lundh. Mathias Lühr skrev:

"Herregud,, vad det regnade grejer ned på pressläktaren efter Poulsens knock out på Rosenberg. Olsson fick öl över sig och Orrenius luktar på bärs och cola.

Olof blev så förbannad att han skällde ut Parkens ägare Flemming Östergaard, och var nära att hamna i handgemäng. Enligt Olof själv så var Sune Hellströmer tvungen att ingripa och gå emellan, medan Don Ø vrålade till Fotbollskanalens utsände:

-Sätt dig och skriv, din bonnarøv! Kasta ut honom!"

Denne Don Ø som lite modest hade en bild på sig själv blickandes visionärt in i framtiden som skrivbordsunderlägg på datorn, enligt ett reportage i tidningen Offside.

Andra bloggar om: fotboll, fotbollsgalan, Olof Lundh, kamp

Harald Ullman: Är du full eller?

Schenströms agerande är enligt Harald Ullmans inlägg på SvD Brännpunkt inget att yvas över eftersom statssekreteraren som hade jouren när Palme sköts också var full. Fantastisk logik. Vidare skriver han:

"Att politiker och journalister tar sig ett glas ibland är självklart. Många har
synpunkter på det. Men varför inte acceptera verkligheten som den är för en
gångs skull."

Men det måste vara skillnad på att ta ett glas, och på att vara aprak när man är i tjänst. Sverige styrs väl för f-n inte av Jeltsin? Ullman resonerar att sånt här händer hela tiden. Ja, men då så?

Ullman bortser också från att Schenström i efterdyningarna ljög för statsministern. Något som rimligtvis borde kunna påverka deras fortsatta möjligheter att samarbeta. Det var alltså inte enbart en undfallenhet gentemot media som gjorde att Schenström var tvungen att avgå, vilket Ullman påstår.

Microsoft Word: Überarbeiten mach frei?

En kollega till mig fick meddelandet ovan från grammatikkontrollen i Microsoft Word på fredagseftermiddagen. Vad betyder det?

• Att det är dags att gå hem? eller
• When the grammar gets real tough, the German grammar check get going?

Definitionen på björntjänst

Just som Schenström inte trodde det kunde bli värre, så får hon stöd från någon man kanske inte vill ha stöd ifrån just i sammanhanget "folk i politiken som druckit ett till tio glas för mycket på krogen och då uppträtt på ett i allmänhetens ögon olämpligt sätt", självaste fröken "top of the line as glad i hatten as you are ever gonna get", Crazy horse hall of famer, Anna Sjödin.

Det måste ju varit nån från sossarna som bad Anna Sjödin skriva den för att sänka Schenström under alla bord hon någonsin kunnat dricka sig under. Det är stor humor. Och jag tycker synd om både Schenström som fick den björntjänsten och Sjödin, som inte begriper att hennes inlägg inte är så mycket stöd, utan mer ett löjeväckande försvarstal för hennes egen och andra politikers rätt att kröka på krogen, vilket Schenström-affären inte handlar om.

Det kommer dessutom stöd från ytterligare ett oväntat håll, nämligen Josefin Brink (v), och hon vill liksom Sjödin göra det här till en moralfråga och antyder att folk, politiker och journalister är upprört indignerade bara för att Schenström är kvinna och är full på krogen och pussas. Man häpnar. Ibland är det läge att titta upp över könsmaktsordningbarrikaden och lukta på kaffet.

• Om man har nåt slags jour, vilken som helst, är det väl inte lämpligt att sitta på krogen och dricka ca 10 glas vin, oavsett om man är man eller kvinna?


• Om man sitter som den högste förtroendevaldes högra hand, är det då lämpligt att låta sig bjudas på rejäla mängder alkohol av den som är satt att granska den förtroendvalde, och dessutom ha en så nära relation med denne granskare, oavsett om man är man eller kvinna?

Självklart är inte Philblads uppträdande klanderfritt och det känns ju verkligen tveksamt om han kan anses vara kritiskt granskande och oberoende, oavsett om han skulle vara man eller kvinna. Men bara för att han också uppträtt olämpligt, så rättfärdigar väl inte det Schenströms agerande? Och det är väl upp till TV4 hur opartiska reportrar de vill använda sig av och vilken trovärdighet de vill signalera? Det är ju ett privat företag, medan Schenström ju faktiskt betalas av, och därmed ska arbeta för, mig och dig.

Andra bloggar om: Schenström, Anna Sjödin, Josefin Brink, fylla, alkohol, moral, feministnoja, vin, Philblad, jour

Kents nya: Ditt synthbögsjag och jag undrar vem det var...

Jag har *host* fått tag på Kents nya skiva "Tillbaka till samtiden". Och äntligen, får man väl säga, fjärmar de sig från svenne-arenarocken. De har aldrig låtit mer som Depeche Mode i mina öron. Jag tycker inte det låter nåt vidare, men det är kul att de förnyat sig lite och att de nu inte längre kommer vara "större än någonsin", både för vår och deras skull.

Det finns ingen som kan får ord som "cykelställennnn", och "nittitrrreee" att låta så klangfulla och poetiska som Jocke Berg, en riktig vardagskonsonantekvilibrist som får T:na att låta feta i texterna.

Bäst: "Columbus".

Andra bloggar om: Kent, Tilllbaka till samtiden, recension, musik, text, Jocke Berg, Columbus, Depeche mode, synthare

Jackson Browne måste varit 100 år gammal när han föddes

Likt en pojkaktig tidlös låtskrivardruid har Jackson Browne hållit på och betraktat världen, sig själv och sina förhållanden från ett moln av lätt distanserad melankoli i över 40 år. "These days" skrev han enligt egen utsago när han var 16. Och det är verkligen helt häpnadsväckande och obegripligt att man ens kan försöka jämföra då och nu när man är 16 och dessutom lyckas med det utan att det blir hopplös pekoral. "I've been losing for so long", det låter som han haft ett Tom Waits-tufft decenium nånstans mellan 25 och 50, men i själva verket är det troligare att det handlar om en dålig svit i skitgubbe i nån polares föräldrars gillestuga.

Nico (den +180 cm långa tyska Andy Warhol-starletten som sjöng med Velvet underground och som lite otippat inte dog i en överdos på 70-talet, utan i en cykelolycka på Ibiza 1988) spelade 1967 in en mer känd version av låten. Den version som för övrigt fick en revival i Wes Anderson-filmen "Royal Tennenbaums" år 2002.

Browne gav inte själv ut "These days" förrän på hans andra skiva "Everyman", som släpptes först 1973. Han spelar dock gitarr även på Nicos inspelning, men Andy Warhol lät honom inte spela akustisk gitarr, utan elgitarr eftersom det var mer "modernt". Läs mer om låtens historik här, eller bara lyssna och njut.
1964 måste Jackson Browne varit om inte världens äldsta, så i varje fall världens mest nostalgiske och melankoliske 16-åring när han skrev:

Well I've been out walking,
I don't do that much talking
These days, These days.

These days I seem to think a lot
about the things that I forgot to do,
And all the times I had the chance to.

And I had a lover,
but it's so hard to risk another,
These days, these days.

Now if I seem to be afraid
to live the life that I have made
in song.
Well it's just that I've been losing
for so long.

Well I'll keep on moving (moving on)
Things are bound to be improving
These days, One of these days.

These days I'll sit on cornerstones
and count the time in quarter tones
to ten.
Don't confront me with my failures,
I have not forgotten them.


Andra bloggar om: musik, Jackson Browne, These days, Nico, Royal Tennenbaums, Wes Anderson, Andy Warhol, 1973

Sirius - Teddy Lucic 2-3

Ibland lär han gå omkring på gatorna som en vanlig människa, som vilken travkusk som helst. Men så tar han på sig Häcken-tröjan och blir Teddy Lucic. Ikväll var han i Uppsala. Han låg bakom 0-2. Sen invaggade han Sirius i falsk säkerhet innan han än en gång smög upp från sin defensiva mittfältsroll och distinkt tryckte in 2-3 på en s k "snabb omställning".

Om Teddy går på krogen tror jag att han dricker mjölk och när bartendern säger till honom att hundar är förbjudna svarar han:

- Det är ingen hund. Det är en varg.

Andra bloggar om: fotboll, teddy lucic, legend, uppsala, sirius, häcken, superettan, studenternas

Federline vill fortsätta spruta

Skönt att vi (och Afghanistan) har en så briljant tänkande maktfaktor som Federline som tar tag i de tunga politiska frågorna. Ur ledare i GT idag:

"Förbudet mot att spruta champagne borde ha varit den droppe som får förmynderibägaren att rinna över. Nu får det vara slutpekat, slutpetat och slutförbjudet. Lägg ner Folkhälsoinstitutet!"

Mycket kan han tåla. Men att inte få spruta champagne? Nä nu jävlar i min låda! When the going gets tough, the tough gets going, tänker Federline. We gotta fight for our right to paaaarty. Och så hasplar han, tillsammans med en Timbro-broiler, ur sig lite skönt stureplansdoftande frihetsinskränkningar som de av nån anledning anser att just Folkhälsoinstitutet (FHI) är direkt ansvariga för, t. ex.:

Om man inte på valfri lokal kan få spruta champagne på sig själv, sina med- och motmänniskor kan man aldrig till fullo uppskatta att man lever i ett fritt demokratiskt samhälle.

Om man inte kan få beställa ett helrör och supa sig själv eller nån småtjej/kille i sällskapet till nedkissningens och samtyckesvåldtäktens rand, är livet då värt att leva?

Och om man inte kan få tända sin dominikanska cigarr efter middagen och få blåsa stinkande rök i den lågutbildade personalens arbetsmiljö, är det då en existens värd namnet?

Undra hur de irakiska flyktingar, som Federline inte tycker kommer från en krigssituation utan vill skicka tillbaka, ser på de här kriterierna för demokrati, livskvalitet och frihet?

Är dessutom förvånad över Federlines syn på att FHI skulle vara en så maktfullkomlig institution att de själva kan ändra lagstifting och skatter (på t ex snus). Vad är i så fall riksdagsledamöters funktion? Att skriva fåniga debattartiklar? Att driva salladsbarer? Att delta i plojdebatter? Att snorta kola och ångra sig offentligt i förebyggande syfte? Och det betalar vi skatt för. Om ämbetsverken själva fattar de politiska besluten är väl det snarare ett tecken på att sittande regering är både impotent och inkompetent. Vem är det som ska läggas ner egentligen?

F-n om FHI hade haft sån makt, som du påstår, så hade de säkert lagstiftat och tagit fram incitament så att folk skulle äta nyttigare och då kanske till och med du hade klarat av att driva den där salladsbaren?

Lägg ner Federline och andra plojpolitiker!

Andra bloggar om: Federley, folkhälsoinstitutet, FHI, stureplan, stureplansperspektiv, stureplansproblem, spruta, champagne, salladsbar, centerpartiet, politik, politiker

Ryan Adams 20 november på Chinateatern

Jag har biljett och när jag hör det här är jag väldigt glad för det:

The sun also sets (live), Herbst theatre, San francisco July 23, 2007

Vi ses på China?

Tack till yougottroublevvv för klippet.

Andra bloggar om: Ryan Adams, musik, konsert, Chinateatern, The sun also sets, live

Elvis - Trying to get to you '68 comeback special

300 år sen Linné föddes, 30 år sen Elvis dog - en tillfällighet?Bästa låten i bästa versionen. (Egentligen är Blue Christmas från den här konserten ännu bättre, men det är inte riktigt säsong och låtar om jul kanske inte ska låta som om sångaren vill sätta på allt som rör sig.)

Ett tag fick jag inte tycka om Elvis för att det stod i en artikel i tidningen ETC att han åkt till Vita huset och pratat med Nixon för att be honom ta hand om "the negro problem". Vet inte om Johan Ehrenberg fått tillgång till Nixons tejper för att få reda på vad samtalet handlade om. Själv kände jag väl att det Elvis gjorde för integrationen genom att blanda svart och vit musik borde vara mer betydelsefullt än vad han gjorde under en pyjamasklädd snedtändning på 70-talet. Därför blev jag glad när jag läste i Elvis-kännaren Birger Schlaugs blogg att:

"Och mot alla förväntningar drar Presley ner till Memphis svartaste delar och tar in i en skabbig studio som hans manager inte skulle sätta sin fot i. En kamp blir det när han vill spela in In The Ghetto, det passar inte in i bilden av den vite tönt som Hollywood skapat. Mer än tio år tidigare hade Presley chockat den amerikanska Södern genom att, som ensam vit, vandra in på en svart klubb i Memphis, mitt under en radioutsändning. Södern på den tiden var uppdelad i vitt och svart - rasismen var regel, inte undantag."

Sen kan det aldrig bli rock n' roll för mig att det tidigare språkröret för Miljöpartiet kuskar runt med en Elvis-influerad föreställning, döpt som en sämre Göteborgs-vits och vars intäkter går till att köpa getter till kvinnor i Uganda. Det kanske är bra, men det är inte rock n' roll. Birger, som likt Göran Persson och Johan Ehrenberg, jobbar som "kommunikationskonsult", förstår säkert att det är svårt att bygga det varumärket så att det inte låter som ett småtöntigt koncept. Kanske kan den här ramsan vara nåt? "Bildt är disco, Birger är rock n' roll." Jag bjussar på den.

Andra bloggar om: Elvis Presley, Birger Schlaug, Johan Ehrenberg, musik, rasism

The Darjeeling Limited - Wes Anderson

Man blir glad. Musiken: The Kinks.

Tack till http://stanley5.blogspot.com/ för klippet.
Andra bloggar om: film, Darjeeling limited, Wes Anderson, The Kinks, musik, Owen Wilson, Adrien Brody, Indien, tåg

Valencia vs Elfsborg = Tim Witherspoon vs Lillen Eklund

Andra bloggar om: valencia, elfsborg, mestailla, champions league, käftsmäll, knock out

Chris Penns karriärcoach

Flippade runt bland kanalerna på TV:n när jag inte kunde somna i veckan. En av kanalerna visade Footloose. Skulle gärna se pitchen till den filmen. - Kevin Bacon flyttar till en håla och dansar och det är liksom lika med revolt. Jag kan ju förstå att det funkade på 50-talet. Men hur uptight måste USA varit under 80-talet, för att det här skulle bli en hit bland kidsen?
Och så tycker jag att jag känner igen snubben Kevin Bacon lär dansa i ett sånt där klassiskt 80-tals montage där någon i filmen måste träna upp sig och det måste se ut att som han verkligen anstränger sig (sensmoral: hårt jobb lönar sig), men det finns bara fem minuter av filmen avsatt till det. Men det är väl inte...? Jo, det är det. 20 år senare dog han och såg ut så här:Det finns nåt att lära där. Jag vet inte vad, men nåt. Han fastnade inte i dansfilmsfacket i varje fall, Chris Penn.

Andra bloggar om: film, karriär, coach, footloose, chris penn, kevin bacon, reservoir dogs, short cuts, plus meny

- Det ser bra ut, säger Robert Kronberg...

Det finns ett djup/förnekelse i den analysen, som inte är helt lätt att ta till sig.

Andra bloggar om: friidrott, DN-galan, Robert Kronberg, optimism, analys

Harmoniska människor

Andra bloggar om: harmoni, väteperoxid,

Fredrik Ljungberg, svensk, engelsk och nordkoreansk sportjournalistik

Fredrik Ljungbergs nya klubb West Ham har spelat träningsmatch mot Roma (2-1). Svenska och engelska tidningar rapporterar:

Expressen skriver (under rubriken "West Hams nya favorit"):
"Publiken på Upton Park i West Ham har fått en ny favorit. Fredrik Ljungberg satte fart på West Hams spel och fick stående ovationer när han gick av planen i andra halvlek. "

The Guardian skriver:
"A Ljungberg dart down the right was found by Bellamy, who bustled into the area for the return. It was a rare glimpse of the energy that makes the Swede such a positive force when fit. Here, he was a marginal figure and when he took his leave after 75 minutes, West Ham fans were left to wonder which version of the player they have bought."

Enligt Nordkoreansk media gick Kim Jung Il runt sin första golfrunda någonsin på 38 slag.

Andra bloggar om: sportjournalistik, journalistik, fotboll, fredrik ljungberg, hejarklack, kim jung il, perspektiv, enögdhet, relativism, objektivitet

Män som hatar Stieg Larsson-hypen

Sign me up! Jag har under några semesterdagar läst den allomstädes närvarande "Män som hatar kvinnor" av hit-författaren Stieg Larsson. Och jag fattar inte vad grejen är. Varför är det här så populärt?

Boken börjar bra med ett mysterium där läsaren får knapphändigt med information. Efter ett tag måste jag dock säga att det mest påminner mig om de i tonåren genomtragglade Coq rogue-böckerna och det är inget gott omdöme. Visst, det blir lite intressant infotainment om hur det funkar med tvångsomhändertagna och omyndigförklarade personer och det förekommer någon bra vändning i spaningsarbetets framskridande, men det mesta är ack så klyschigt. Några exempel:

Beskrivningen av huvudpersonens mysiga, men ändå smidigt inredda, egenrenoverade fiskarstuga i Sandhamn får mig att vilja kräkas Ernst- och Timell-fontäner.

Kan alla journalister som skriver om sitt yrke lägga av att skriva om att någon ska ge dem ett "pratminus", när de ber om att få en kommentar? Det känns inte inside längre.

Skurkarna är inte bara gamla rasbiologiskt intresserade nazister, utan även massmördande pedofiler. Inte direkt några moraliska dilemman för läsaren att ta ställning till. Det är ju inte så att man sitter och: - Åh, var han inte lite snäll ändå den rabiate rasbiologen?

Huvudpersonens kavorka är givetvis i stort sett oöverträffad. Han lägrar brudar till höger och vänster, men självklart inte på ett sliskigt Neil Strauss-sätt. Inte nog med det, han lyckas samtidigt ha ett långvarigt (!!!!) knullkompisförhållande med en gift överklassbrutta (med snygg figur men också patos och etos, jodå), som han dessutom jobbar ihop med. I nästa bok kanske jorden är platt?

Huvudpersonen får hjälp av en kvinnlig bisexuell (självklart!) hacker som har tillgång till diverse James Bond-manicker, med vilkas hjälp svårigheter i storyn lägligt kan lösas.

Den gamle kapitalisten, industrimagnaten/brukspatronen är god, den nye kapitalisten, riskkapitalisten är ond och involverad i diverse skumraskaffärer och maffiaverksamhet.

Moralen i boken är inte direkt innovativ, utan ger lite sköna gammaltestamentlig Gud-vibbar: "öga för öga och tand för tand". Ska bli spännande att se hur det kommer påverka den pocketläsande radhusfamiljen i Sverige på längre sikt.

Och statistiken om mäns våld mot kvinnor som inleder vissa kapitel, likt ett ordspråk i en fickalmanacka, känns mer osmakligt populistisk än relevant i bokens sammanhang. Det resoneras ju inget om det här våldet i boken. Det bara finns där. Och det är de onda som utför det. Och de är j-vligt onda! Den stora problematiken kring mäns våld gentemot kvinnor, vilket den statistik Stieg använder sig av egentligen hänvisar till, måste ju vara när det är Janne Banan i radhuset som utför det. Men det figurerar inga gillestugsvåldsamma Janne Banan i boken.

Det finns säkert mycket sämre och mindre intressanta böcker i den här genren. Den här boken skulle t ex inte kunna ha publicerats i Min häst. (Däremot som sommarföljetongsbilaga i alla tidningar i Sverige, jämnt.) Men Sverige, det här är väl inte så bra?

Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson (bokrecensioner)

Andra bloggar om: Stieg Larsson, bok, recension, Män som hatar kvinnor, deckare, Guillou, Neil Strauss, kavorka, klyschor, hype

Gillian Welch & David Rawlings live från Chinateatern

"Knukleball catcher", live 1 augusti, 2007 Chinateatern.

Riktigt bra konsert (Gillians första nånsin i Sverige) igår, men inte riktigt min musiksmak. Det var lite för mycket folk-/bluegrass stylee. En viss skepsis infinner sig när vissa i publiken har klätt sig som en genomsnittlig lantarbetare i 1930-talets Tennessee, sans halmstrå i mungipan. Konserten äger trots allt rum i centrala Stockholm (i backslick county och i o f s Clooneys pomada-gubbe i "Oh brother", hade ju varit en frisyrmässig förebild där).

Men oj vad duktiga de var på att sjunga och spela. Ganska tidigt kommer den fina visan "Orphan girl". Men ibland alltså... Det bär emot att säga det, eller egentligen inte, men stundtals är det något väldigt Yngwie Malmsteenskt över David Rawlings. Och jag har minst sagt svårt för när folk, mer eller mindre spontant, utbrister i applåder, mitt i låten, efter gitarrsolon. Det kanske är så det ska va'? Jag vet inte. Kanske ska fråga Jocke Berg. När min annorstädes i salongen sittande kompis Petter messade mig: "Snart på knä" under ett av (!!!!) solona i "Time (the revelator)", fick jag ett fnissanfall. Misstänker att det är Rawlings som lirar en helt underbart spattig elgura på Ryan Adams version av den låten (på Destroyer-bootleggen). Både Gillian och David spelar och sjunger ju på Ryans fantastiska "Heartbreaker"-album, vilket var anledning nog för mig att gå på konserten. Låten ovan heter "Knuckleball catcher" och det begreppet stöttes och blöttes ganska flitigt under kvällen. Helt klart är att Gillian Welch ska avnjutas live hellre än på skiva. Avslutande "Jackson" och en helakustisk "Long black veil" var inget annat än magi.
Andra bloggar om: Gillian Welch, David Rawlings, Chinateatern, live, country, Yngwie Malmsteen, guitar god, gitarr, musik, video, Ryan Adams, Johnny Cash

Trummor & Orgel featuring Ebbot Lundberg - Tomorrow will tell, live i Parksnäckan

"Tomorrow will tell", Parksnäckan Uppsala 25 juli, 2007.

Trummor och orgel är ett skönt udda inslag på dagens musikscen. Helst skulle man vilja avnjuta deras musik i en mörk klubb, med nåt/några glas vin i kroppen och med ett rejält svängrum att dansa loss i. Därför kanske det är extra kul att se dem i antitesen till en sån miljö: Parksnäckan i Stadsparken i Uppsala, en vacker sommarkväll. Ibland svänger det ändå så det är svårt att sitta still.

Och jag vet inte hur Ebbot har hittat dem eller hur de har hittat honom, men det är en löjligt bra matchning. Förutom de två utomordentliga låtar (en av dem ovan) de har spelat in tillsammans bjöd de på diverse mer eller mindre obskyra 60- och 70-tals covers. Och det ser töntigt ut när jag skriver det men deras version av Lou Reeds "Perfect day" var ruskigt bra. Det var en musikupplevelse utöver det vanliga helt enkelt, långt ifrån "händiga män".

Kolla Trummor och orgels myspace, inte minst för att lyssna på hela låten ovan.

Andra bloggar om: Trummor och orgel, Ebbot Lundberg, musik, live, Uppsala, sommar

Båstad: -You're simply the best, bestest than all the rest!

Så sa en potentat med mikrofon under prissutdelningen för Swedish open i tennis i Båstad. Resten av talet var på svenska har jag för mig.

Inte nog med det, han klämde dessutom in:

-We are family!

Möjligen ligger ett tungt karaoke-missbruk bakom detta märkliga tal.

Men där fanns även en äldre herre i dubbelknäppt skepparkavaj som sluddrade fram något om att:

-Ni är världens mest taxerade publik, har man sagt mig.

Almedalsveckan, släng er i väggen! Stor underhållning hela vägen. Och solen sken. Frågan är dock om inte potentaternas tacktal var "bester than all the rest"?

Kändisspotting (i fallande skala): Björn Borg, Peter Forsberg, Patrick Ekwall (tyvärr inte på beach-volleyn), Ulrik eller Jesper Jansson (f d Helsingborg) och Staffan Linderborg. Och vi pratade med en tjej som sa att hon skulle på Ulf Ekbergs fest. Wow. Undra om Axl Rose och Val Kilmer var där?

Andra bloggar om: Båstad, David Brent, skattepolitik, sprätt, tennis,

Carlgrens matematik

Tre artiklar i dagens DN. Är det bara jag eller är det något som inte stämmer (och då menar jag inte bara färgen på Carlgrens skjortor)?

1. Bensinskatten måste höjas. Det säger miljöminister Andreas Carlgren till DN.


2. 20 kronor litern. Det är den höjning av bensinpriset som krävs för att vi ska minska vår förbrukning så mycket att vi klarar utsläppsmålet 2020 (dvs en minskning av koldioxidutsläpp med 2o procent jämfört med 1990 års nivå). - Skulle det visa sig att vi är mindre priskänsliga kan det krävas kraftigare åtgärder. Det här är en försiktig beräkning, säger Henrik Edwards, transportanalytiker som gjort uträkningen på uppdrag av Statens Institut för Kommunikationsanalys Sika.


3. Vi kommer att behöva höja koldioxidskatten på trafiken. Men nivån 20—22 kronor ligger inte i min föreställningsvärld, sade miljöminister Andreas Carlgren i samband med Almedalsveckan och syftar på priset för en liter bensin. Carlgren vill inte ange någon exakt siffra, men hänvisar till att Energimyndigheten och Naturvårdsverket i sitt underlag för drygt en vecka sedan hade förslag på 75 öre.

Känns det inte som det är dags för lite "Fem myror är fler än fyra elefanter" här? 75 öre är inte 20 kr, inte ens nära så vitt jag kan bedöma. Jag vet inte heller vad som säger att just en 20 procentig minskning av CO2-utsläpp från 1990-års nivå på något sätt skulle vara tillräckligt för att garantera en acceptabel klimatpåverkan. Men en 75 öre stor höjning av bensinpriset lär ge lika stor effekt för klimatet som en avstådd piss i Östersjön skulle göra för algblomningen.

Andra bloggar om: Andreas Carlgren, politik, klimat, bensinpris, DN, miljö, skatt, effekt, matematik

Federley - Transformer

Ali Esbati uppmärksammar att Centerpartiets egen gåva (som fortsätter att ge och ge) till oppositionspartierna, Fredrick Federley, är en transformer. Han tillhör givetvis inte de goda autobots, utan de onda decepticons. Federlines totala svängning i synen på svensk flyktingpolitik är helt fantastisk och måste vara ett led i marknadsföringen av den nya blockbustern Transformers. Nån som har förmågan att byta skepnad och kallar situationen i Irak för "lite rörig" kan inte vara mänsklig, alltså troligare:

A Transformer is a robot that is able to "transform," or reconstruct itself, into a common and innocuous form, such as a car, an aircraft, a device, or an animal.

Almedalsbloggen följer upp och skriver idag ett superironiskt inlägg (kan inte tolkas på nåt annat sätt):

"Riksdagsmannen och centerprofilen Fredrick Federley har i almedalens mingelvillervalla förlorat sin dator och datorväska. När Almedalsbloggen möter Federley på kvällen är han mycket orolig, inte främst för datorn, utan för de viktiga kontaktuppgifter han hade i datorväskan till afghanistanska politiker."

Hur ska det nu gå i Afghanistan? Blir det "rörigare" nu? Har Centerpartiet ett systerparti i Afghanistan? Vad odlar bönderna där? Har det nåt samband med vad Federley snortade?

Andra bloggar om: Transformers, Fredrick Federley, Irak, Afghanistan, krig, röra, politik, snorta, glömska

Live Earth - Noel Gallagher om Live8

Kanske är jag galatrött men hur ska Live Earth-galan kunna göra något åt global uppvärmning? Det får mig att tänka på en intervju i the Guardian/Observer med Noel Gallagher innan Live8, då den magiska kraften i Madonnas och U2:s hits på nåt mystiskt sätt skulle minska Syds statsskulder:


"I'm not sure about this Live 8 thing. Correct me if I am wrong, but are they hoping that one of these guys from the G8 is on a quick 15-minute break at Gleneagles and sees Annie Lennox singing 'Sweet Dreams' and thinks, 'Fuck me, she might have a point there, you know.' It's not going to fucking happen, is it? Keane doing 'Somewhere Only We Know' and some Japanese businessman going: 'Aw, look at him ... we should really fuckin' drop that debt, you know.' It's not going to happen, is it?"

Live Aid-galan fungerade 1985 eftersom den hade ett tydligt och avgränsat syfte att samla in pengar för att avhjälpa en akut hungersnöd i Etiopien. Orättvisorna i det globala monetära systemet och de av människan inducerade klimatförändringarna är en aning mer komplexa och diffusa problem, som inte ens kan hanteras med en punktinsats.

"Fight fire with fire", har jag för mig att Metallica sjöng en gång i tiden... Här känns det som man utkämpar rätt slag på helt fel arena, stadiumrock-arenan.

Sen kan man inte undgå att tycka att det är lite ironiskt att Al Gore tror på rockens helande krafter, när hans fru Tipper på 80-talet var frontfigur för en grupp som förespråkade av censur av viss rockmusik, då den kunde vara skadlig för ungdomar. Det är väl på grund av henne det finns en "Parental guidance"-sticker på många skivor. Makarna Gore tycks i varje fall vara överens om rockens oerhörda inflytande på människors agerande. Hoppas de bara spelar "god" rock på galan, så att den inte får motsatt effekt. "Hot rocking" med Judas Priest lär ju till exempel ha negativ påverkan på klimatet.

Andra bloggar om: Live Earth, Live 8, Live Aid, Noel Gallagher, Oasis, klimatförändring, Al Gore, Tipper Gore, rock

Thierry Henrys snyggaste mål - Poesi i rörelse

30 september 2000 Arsenal - ManU

Och jag är Spurs-supporter.

Tack till ram776 för klippet.
Andra bloggar om: Thierry Henry, Arsenal, Manchester United, snyggast, mål, konst, youtube, projektil, Fabien Barthez, Dennis Irwin, statister, volley, fotboll

Birger is back on track, alright!

Birger Schlaug bloggade igår väldigt intressant om den av regeringen nedlagda Djurskyddsmyndigheten:

"Myndigheten lades ner efter en relativt massiv förtals- och förvrängningskampanj. En märklig kampanj eftersom man skjutit på den myndighet som överfört innehållet i den svenska djurskyddslagen från pappersprodukt till det enskilda djuret. Jordbruksintressen, centern och kristdemokraterna har varit pådrivande. Ville man åt något så borde man ändra på lagstiftningen. Men den är man stolt över. Världens bästa, säger man. Men när man skall leva efter den slår man bakut. Hyckleri. Jag upplever att djurskyddsmyndigheten föll på grund av passiv kommunikation. Motståndarna fick sätta dagordningen och fick därmed företräde när det gäller problemformulering. Myndigheten var helt enkelt för snäll när det gällde aktiv mediehantering."

Tänk efter själv: När läste du en positiv nyhet om Djurskyddsmyndigheten? Migrationsverket har ju i media framställts som rena mjukisbyxidyllen i jämförelse…

Den negativa kampanjen har varit så framgångsrik att motståndet har "crossed over", så att folk som inte har en aning om, och inte heller något egentligt intresse av, vad Djurskyddsmyndigheten har gjort eller är till för också bara tycker att den "är i vägen". Jag är själv inte särskilt insatt i vad myndigheten var satt att göra och vad den har lyckats göra, vilket gör mig än mer imponerad av hur jag hela tiden översköljts med negativa nyheter angående denna myndighet. Hur kunde den vara så aktiv och påverka så mycket om den var helt överflödig? Möjligen var det en riktig pissmyndighet. Men kanske finns det en viss anledning att misstänka att näringen har intresse av att man bibehåller motsägelsefullheten i synen allmänheten har på djuren och hur allmänheten tycker att djuren bör behandlas jämfört med hur djuren de facto behandlas i produktionen, för att man ska kunna bedriva en någorlunda konkurrenskraftig produktion. Med andra ord så skulle det bli för dyrt att följa den befintliga lagstiftingen och priserna skulle i så fall överstiga betalningsviljan och konsumenterna skulle istället välja att köpa billigare importerade animaliska produkter. Istället för att ändra djurskyddslagstiftningen (vilket vore lika lätt att sälja till allmänheten som ett rånmord på Astrid Lindgren), så är det enklare att bespotta, i syfte att slutligen lägga ner den myndighet som är satt att implementera lagstiftningen.

Det ger också en tankeställare om att andra myndigheter som har en mer positiv (eller i varje fall inte lika negativ) mediabild förmodligen då arbetar mycket mer aktivt med mediahantering. Det säger en hel del om vilken tidsålder vi lever i (även i Sverige, inte bara i USA): f d statsministern blir PR-konsult, myndigheter måste stryka media medhårs, mediafonder ger mångmiljonbidrag till största partiet i regeringen osv... Eftersom man kan anta att den privata sektorn är bra mycket mer PR-aktiv och skicklig än den offentliga, så kan man dra slutsatsen om att vi lever i den "verklighet" olika medier reproducerar åt oss. Medierna matas i sin tur av olika PR-maskinerier. Och vi är till stor del utelämnade åt dessa fullmatade mediers grad av granskning, opartiskhet, skicklighet, paketering och drivkrafter (vinstintressen etc.) för att försöka förstå omvärlden.

Vad kommer först: kontaktar man en PR-byrå för att fråga vad för typ av myndighet det är möjligt att starta, eller lever vi ännu i den oskuldsfulla tid då regeringen kan lägga en proposition om en ny myndighet för att sedan kontakta PR-byrån för hur man ska kunna få ha kvar den?

Andra bloggar om: Djurskyddsmyndigheten, djurrätt, lagstiftning, Birger Schlaug, miljöpartiet, centern, LRF, PR, kampanj, Astrid Lindgren, hyckleri, media, myndigheter

Ryan Adams live på Letterman: Two, från nya skivan Easy tiger

Tack till hartiganxxx för klippet.

Ingen kan slänga ur sig en vemodig country-ballad som Ryan Adams. Tycker den låter väldigt mycket som "Harder now that it's over" från "Gold" (2001), vilket är positivt i mina öron. Ryan har för tillfället lagt gitarren på hyllan p g a en skateboardolycka, enligt egen utsago. Snacka om 30-årskris (född -74). Har lyssnat på "Easy tiger" (2007) i några veckor nu. Jag är fortfarande lite osäker på vad jag ska tycka.

"Oh my god, whatever etc" och "I taught myself how to grow old" är i varje fall två fantastiska lågmälda, avskalade old school Ryan-låtar à la "Heartbreaker" (2000). Charmiga rockdängan "Halloween head" låter som något från "Rock n' roll" (2003). "Off broadway" fanns med redan på den fantastiska "Suicide handbook"-bootleggen från 2001. "These girls" är gamla "Hey there Mrs Lovely" från Destroyer-bootleggen från 1999, men med delvis ny (förmodligen mer opersonlig) text. Och jag föredrar nog den gamla versionen, även om den här också är riktigt bra. De andra låtarna har mer ett "Cold Roses"/"Jacksonville city nights"-stuk, dvs kompbandet the Cardinals sätter en stor prägel på soundet. Öppningsspåret "Goodnight Rose", som de spelade mycket på förra turnén växer. Det går inte att inte gilla en låt som innehåller raden "Maybe we'll win the whole shebang". En ny favorit är "The sun also sets" som har ett ganska tungt piano komp i versen och en maffig stämsångsrefräng med banjokomp. Medan jag tycker att "Tears of gold" gör sig mycket bättre live. Enligt intervjuerna i samband med skivsläppet (bla i NY Times) så har Ryan varit "on the wagon" i ett år, efter ett ganska tungt missbruk i många år av diverse substanser (bl a ett dagligt intag av "speedballs" enl Ryan själv. River Phoenix anyone?) och i vissa av texterna är det svårt att inte tolka som någon som kämpar för att bli fri från ett beroende och som någon som försöker hålla ihop ett förhållande. Nej, jag tror det här är ett fantastiskt skivköp för den som inte redan är ett genuint Ryan-fan (det är säkert sjuttielva ggr bättre än Gessle t. ex. Där Sjuttielva är ett signifikant resultat, p<0,01.)>

Lyssna och ladda ner (legalt) många av låtarna nämnda ovan briljant framförda live från en konsert 24:e juni, i South Burlington, Vermont genom att gå till den här sidan. Ytterligare en anledning att köpa "Easy tiger" då Ryan, till skillnad från alla profithungriga skivbolagsförslavade produkter (that includes you U2-"jag ska berätta hur ni ska utrota fattigdom men jag är en jävel på att skatteplanera"-Bono!), tillåter att man spelar in hans shower och lägger ut på nätet.

Andra bloggar om: Ryan Adams, Easy tiger, musik, recension, Gold, Suicide Handbook, Destroyer, The Cardinals, live, bootleg, youtube, Letterman, River Phoenix, The sun also sets, I taught myself how to grow old

Dans - Poesi i rörelse

Ibland räcker orden inte till...


Artisten skriver: "Nothing perfect. Just me moving to music and lyrics." Ordet "just" hör inte hemma där.

Tack till kbell645 (artisten) och Bäx.

Andra bloggar om: kultur, dans, humor, damien rice, accidental babies, krumbukt, kult, youtube, video, videoklipp, poesi, artist, musik, konstnär

Becks och Tom = Petter och Reine

Tom Cruise satt på Bernabeus hedersläktare när David Beckham gjorde sin sista match i Real Madrid-tröjan (och vann La Liga). Märkligt kanske nån tycker. Inte alls. När Petter Hansson gjorde sin sista match för Heerenveen, så flög de in Reine Brynolfsson. Han satt på medicinväskan strax bredvid bänken. Galactico som galactico, liksom. Själv är jag portad från Bernabeu sen 2004, efter att ha haft bestämda synpunkter på Figos löpvägar (se bild nedan)...

Real Madrid var i sista matchen, i vanlig ordning den här säsongen, "absolutely dreadful", som Sid Lowe skulle ha sagt. Men lyckades, i vanlig ordning sen årsskiftet, ändå vända och vinna matchen sista tjugo. Även om jag inte är något Barca-fan, så är det tydligt att Barca har ett bättre lag och har spelat fantastiskt mycket roligare fotboll än Real den här säsongen. Real har helt enkelt inget som kommer i närheten av det flytande mittfältsspel som Deco, Xavi, Iniesta, Ronaldinho och Messi presterar. Trots att jag är svag för Guti och Robinho så håller de mycket ojämnare nivå och har inte alls samma samspel som deras motsvarigheter i Barca. Ytterligare jämförelser: Både Barcas och Reals backlinjer har sett riktigt skakiga ut, trots att de till stor del består av "världsspelare". Både Rijkaard och Capello verkar ha haft taskiga relationer till både vissa spelare och delar av klubbledningen den här säsongen. De har framför allt båda haft problem med att få igång var sin mer/mindre tjock brasse. Capello fick dessutom en italiensk tjockis, i form av kakmonstret Cassano, på halsen. Barca har ett argentinskt underbarn i Messi och Real har ett i Gago, även om den senare ännu inte har levt upp till sitt rykte/potential.

Men hur kunde då Real vinna ligan, frågar sig vän av ordning? De har äntligen hittat någon (van Nistelrooy) som löper och som kan förvalta Beckhams och andras inspel i straffområdet. Dessutom tycker jag inte att man ska glömma, vilket många gör, att Iker Casillas är en av världens absolut bästa målvakter. Något Real verkligen dragit nytta av i år, då man, särskilt med Capello-mått mätt, släppt till otroligt många bra lägen för motståndarna. (Denne Casillas som, enligt legenden, i sin ungdom, glömde att lämna in en tipskupong med 13 rätt åt sin farsa.)



Andra bloggar om: Real Madrid, David Beckham, Tom Cruise, Petter Hansson, Reine Brynolfsson, Heerenveen, fotboll, Barcelona, La Liga, Sid Lowe, Casillas, Guti, Robinho, Xavi, Deco

Glenn är ute på en lång djupledslöpning

Tämän blogitekstin luokkatunnisteet: skootterit, loma, syksy...

Wolodarskis stomipåse

Jag såg Peter Wolodraski kommentera SAS-strejken i SVT:s morgonsoffa. Han tyckte, föga förvånande, att de kabinanställdas strejk var obegriplig. Hans främsta argument tycks vara att på lågprisflygbolagen så har de ännu sämre villkor. Plus, och det var väldigt intressant, alla kabinanställda vill faktiskt inte gå i strejk. Ett påstående han förmodligen har rätt i. Men det är väl föga sensationellt att alla inte tycker lika i en organisation. Han hade inte heller några belägg för att det skulle vara en betydande del som tyckte så, utan tycktes snarare utgå från en s k "perssonsk" intuitiv känsla.

Vidare skriver han:

"Det är bara att gratulera Ryanair och andra lågprisbolag, som i dag kan fylla sina maskiner med misshandlade SAS-resenärer."

"Misshandlade" - sug på den.

Kraven handlar bland annat om att personalen ska få möjlighet att gå på toaletten. Men Wolodarski tror inte att de basala behoven i Maslows behovspyramid är viktiga, eller i a f inte lika viktiga som de villkor den fria "avreglerade" marknaden sätter. Eftersom det inte är lönsamt att kissa får man helt enkelt bita ihop och knipa. Det passar ju ganska bra också eftersom det är så trångt i gångarna på planet att en något ihopsnörpt gångstil kan vara riktigt vägvinnande. Snacka om win-win-koncept.

Kom igen Sverige - nu slutar vi kissa, för lönsamheten, marknadens och Peter Wolodarskis skull.

"Den svenska sommaren"

Klimatförändringar i all ära, men det känns som det finns andra mer överhängande hot mot "den svenska sommaren" (se illustration till höger). Masspsykos är ett ord som dyker upp i huvudet.

Varje gång någon säger: "Inget går upp emot den svenska sommaren", eller sjunger "Sommartider hej hej", så dör ett barn i undernäring (eller om det var en sjöman?). Tänk på det.

Andra bloggar om: Sverige, sommar, den svenska sommaren, Gessle, klimat

Stockholm wall of fame och Heidegger

Enligt den tyske filosofen Heidegger (1889-1976) så ska man försöka förstå jaget (Dasein) genom att studera vad det bryr sig om. Man borde enligt denna logik kunna förstå kulturer genom att notera vad de tycker är viktigt. Vad bygger de? Vad bevarar de? Vad visar de upp?

Om du tycker att några turister har titta lite omotiverat konstigt på dig den sista tiden så kan det bero på att man i Terminal 5 på Arlanda numer har en "Stockholm Hall of Fame". Där välkomnas nyanlända med en lång vägg med ca 100 "färgstarka" ur-stockholmare som t. ex. Per Gessle och Colin Nutley strax bredvid Raoul Wallenberg, åtta kändiskockar, en långdistansskridskolegend, 23 designers, Strindberg, sju hår-stylister och en högerytter. Känslan av att välkomnas hem av Meja är svår att formulera i ord. Men de här är alltså vad man visar upp. Gör din egen tolkning utifrån det och tänk på vad andra får för bild av Sverige, när det första intrycket de får är denna vägg.

Bilderna nedan är allt man återfann efter några sydkoreanska turister, som flydde hals över huvud tillbaka in i tullen efter att ha konfronterats med fighting-facet på världens mest omdebatterade handbollspelare.

Big in Japan?

Anitra på skridskor?

Birro - en liten skräll på denna sidan Sverige.

This is my hometown. I swear, you wankers.

Inte Raúl Gonzalez Blanco, jugador del Real Madrid. Våran Raoul är i bättre form.

Pop-tanter.
Hockey på Påskön?

You need to be able to "koka kaffe" to get the Baddaren.

Såskopp.

Beauty in motion.

Andra bloggar om: Stockholm, Stockholm wall of fame, Heidegger, kultur, Arlanda, Staffan Olsson, Colin Nutley, Birro, Strindberg, Hamrin, Alshammar, Raoul Wallenberg, Meja, Gessle, Salming

Sirius spöade Sylvia sent om sider i Studenternas sanslöst sopiga Superetta-chock

Första matchen jag ser i år. Intryck:

• 21:an i Sylvia var (förmodligen) lika stor som Drogba, fick de andra att se ut som juniorer.
• Sirius hade en egen Claude Makelele på defensiv mitt.
• Högerbacken i Sirius slog ett grymt inlägg med vänstern (!) till 1-0 målet
• som gjordes av Daniel Hoch, en gammal gnagare. Inte varje dag man jublar åt mål gjorda av såna. Bäst att vänja sig. Var det sjätte kassen i år?
• Andelen krossbollar som rann ut över långsidorna fick planen att verka konvex.
• Studenternas är en helt sanslöst sopig arena.
• Hur f-n kunde Väsby hamna bakom Sylvia i förra årets Superetta?
• Garys byten resulterade. Gary såg mer solbränd ut än den genomsnittlige Superetta-coachen.

Patrick Ekwall - kändis och bollgeni

Tack till lommagz, för klippet.

Andra bloggar om: Patrick Ekwall, volleyboll, kändis, tv4, båstad, självinsikt, ego, sportjournalistik

Årets icke-nyhet 3 - 7 av 10 ungdomar ska supa på Valborg

"Av de som svarade i Uppsala län uppgav 7 av 10 att de ska dricka sig fulla på Valborg, jämfört med 4 av 10 förra året." Detta enligt en undersökning på internetsajten Lunarstorm, rapporterar SR.se.

Det skulle alltså innebära en ökning i supandet med 75% från ett år till ett annat. Wow. Det måste alltså skett nåt slags inverterad talibanism i och med regeringsskiftet eftersom det skett så genomgripande och snabba kulturella samhällsförändringar.

Beror ökningen på att ungdomarna tröstar sig, eller firar de? Är det här nåt slags bevis på trickle-down effekt, alltså att överklassens champagne (eller är det bara helrrör nu?) sipprar ner till massorna nu när förmögenhetsskatten äntligen slopas.

Eller är det månne brister i undersökningsmetodiken som påverkat resultatet?
Andra bloggar om: journalistik, nyhetsvärdering, alkohol, statistisk, trend, anka

Årets icke-nyhet 2 - För många lag i Hockey-VM

Mycket stabil "nyhet". Något många sportkrönikörer verkligen engagerar sig i, varje år. Bra jobbat.

Andra bloggar om: ishockey, sportjournalistik, hockey-vm, idé,

Årets icke-nyhet 1 - Alltfler deklarerar elektroniskt

Jodå, den kom i år igen. För vilken gång i ordningen? Ska vi gissa på att den kommer att stå sig till 2020. Fräscht.

Andra bloggar om: nyhetsvärdering, journalistik, scoop, fantasi

Thuram inget Sarkozy-fan

Fotbollsbacken Liliam Thuram har haft en sådär säsong i Barcelona. Inte kommer han att bli gladare av att Sarkozy vann det franska presidentvalet. När det var upplopp i några Franska städers förorter 2005, så gick dåvarande inrikesminstern Sarkozy ut och sa att han skulle "spola rent" gatorna och att ”tvätta bort slöddret”. (nettoyer au Kärcher - tidigare visste jag inte att ett högtryckstvättmärke och tillika f d basketlag från Göteborg ingick i den franska vokabulären). Då reagerade Liliam Thuram, själv uppvuxen i förorten, och sa på en presskonferens inför en match, att Sarkozy nog inte riktigt vet vad han säger. Och om han gör det, vad menar han exakt? Vem ska han tvätta bort?

Efter det så har Thuram tydligen träffat Sarkozy och (enligt intervju nedan) fått bekräftat att Sarkozy tydligen mycket väl visste vad han sa. Sarkozy tyckte det var ojuste ("pas très fair-play", man måste älska franska språket) av en sportsman som Thuram att återge för andra vad som sagts i deras samtal. Vidare menar Sarko att han har bättre koll på livet i förorten än vad Liliam har som är proffs i Italien (Barcelona ligger inte Italien Sarko, verkar som du och George W har mer gemensamt än vad jag trodde). Liliam menar att Sarkozy drar alla svarta och araber över en kam. Thuram är vidare kritisk till Sarkos retorik och politiska utspel om "selektiv invandring" och att det väcker en latent rasism hos fransmännen. Han menar också att det i Sarkozys parti finns gamla medlemmar i Front National och sådana som är öppet rasistiska. Liliam betonar också att han inte officiellt stödjer Segolene Royal, utan bara talar som medborgare.

Föreställ dig en svensk fotbollsspelare som skulle kunna göra den här intervjun. Det händer bara inte. (Jfr med verbala krumbukter som t. ex. "Det är O.K.", och djupsinnigheter som "Jag gillar latte och mode").


Thuram repond a Sarkozy
Uppladdat av sarkophage

Tidskriften Analys och Kritik summerar lite vad Sarkozy har stått för:

"Nicolas Sarkozy har tidigare föreslagit en hårdför kriminalpolitik och att Frankrike ska införa fotboja och kemisk kastrering, medicinering, för att stoppa att våldtäktsmän upprepar sina brott. Ett förslag som moderaternas vice ordförande nyligen föreslog även för svensk del. Han vill även frångå den traditionella franska synen på integration och medborgarskapet genom att föreslå införandet av positiv särbehandling. Sarkozy har även tidigare motsatt sig ett Turkiskt EU-medlemskap i syfte att vinna popularitet på utbredda islamofobiska stämningar. I somras hotade han att dra in franska imamers medborgarskap och utvisa dessa om de predikar terrorism, våld och islamisk fundamentalism. Och nu ska hundratals unga revolterande nordafrikaner utvisas med eller utan uppehållstillstånd efter summariska rättegångar och under proklamerat undantagstillstånd.

Det är intressant att denne hårdföre politiker stöds av diverse nyliberaler eftersom han - "ljuset i franskt mörker" (Dick Erixon) - talar om nödvändigheten av en förändring av den franska modellen och att han är rivalen till den förhatlige president Chirac. Sarkozy företräder en liberal ekonomisk politik med avregleringar och privatiseringar på agendan, kort och gott "en Blair-typ". Den nyliberala önskedrömmen för det nya EU är trojkan Blair, Sarkozy och Merkel. I somras förkunnade Sarkozy att axeln Frankrike - Tyskland är obsolet (se the Guardian den 6 juli 2005 "Franco-German axis obsolete says Sarkozy"). Med Sarkozy som president och Angela Merkel som förbundskansler kommer två devota anhängare till den brittiska, anglosaxiska frimarknadsmodellen att förändra det politiska landskapet i Europa. Oroligheterna kan nu utnyttjas för att försöka avveckla den förhatliga franska välfärdsstaten och den europeiska sociala modellen."

Jag gillade Chirac för att han alltid pratade så långsamt så att man förstod vad han sa. Men han kändes väldigt Reagansk i sin uppenbarelse. Nu verkar det dock bli andra bullar.

Andra bloggar om: Sarkozy, Liliam Thuram, Frankrike, president, rasism, segregation, Kärcher, politik, fotboll